M-partivänner förnekar Palmehat

Den så kallade Skandiamannen Stig Engström fotograferad vid sin arbetsplats vid Tunnelgatan/ Sveavägen. Bild: Göran Ärnbäck/Exp/TT

Det här är en nyhetstext. Det Aktuellt i Politikens nyhetsredaktion publicerar i tidning, på webb, i appar och i e-tidning ska vara relevant, sant, bekräftat och hålla hög kvalité. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media

Engströms partikamrater säger till SvD att de inte tror att han var gärningsmannen. Men de beskriver honom som konservativ, med kontakter med militärer.

Bo Gustafsson Grip (S) var oppositionsråd 1992–2006 och fullmäktigeledamot 1974–2010 i Täby. Frågan vad han minns av Stig Engström, aktiv 1974–1984, får Gustafsson Grip direkt att minnas aversionerna mot Olof Palme.

– Han gjorde inget avtryck så att jag kommer ihåg honom. Men vad jag minns var att Moderaterna i Täby väldigt gärna spridde de där karikatyrbilderna av Palme. Och att det fanns även flera som uttryckte – jag kanske inte ska kalla det hat – men i varje fall avsky för Palme, säger Bo Gustafsson Grip.

Det kan idag vara svårt att förstå 80-talets Palmehat.

– Vi hade svårt fatta det även då. Det var vidrigt, säger Gustafsson Grip.

– Stämningarna fanns här i Täby, definitivt.

I journalisten Thomas Petterssons bok om Skandiamannen citeras en DN-journalist som reagerade på att Muf i Täby hade en piltavla med Palmes ansikte på vilken man siktat mot ögonen. Mindre än ett år före mordet kampanjade Muf iförda tröjor med nedsättande Palme-karikatyrer.

På Moderaternas stora valmöte 1985 i Scandinavium kastas en Palmedocka upp på scenen.

Socialdemokraterna reagerade starkt.

”I Sverige är det allt sedan regeringsskiftet 1982 framför allt Olof Palme som fått tjäna som mentalhygieniskt hatobjekt – som nåldocka – inte bara för en handfull extremister utan också för Moderata samlingspartiet”, skrev Ingvar Carlsson i Aftonbladet 1 mars 1985 i ett öppet brev till Ulf Adelsohn.

– Vi väljer inte den traditionella, tråkiga vägen för politiska möten. Våra ungdomar ska gå härifrån med positiva associationer, sa Muf Stockholms läns Bo Jansson till DN efter en valupptakt på en bio med temat ”Palmebusters”.

I dag är de ledande politiker. Riksdagsledamoten Maria Stockhaus tog fram sin gamla kampanjtröja när M-riksdagsgruppen hade fest med 80-talstema 2019. Förre justitieministern Beatrice Ask, Muf-ordförande 1984–1988, la ut en bild på den på Facebook.

– Personhatet var väldigt begränsat i politiken, det fanns någonstans utanför, hävdar idag Gunnar Hökmark, Muf-ordförande 1979–1984, i en intervju i SvD.

Ingvar Carlsson menade tvärtom att det sätt toppmoderater talade om Palme sanktionerade tonläget.

”Ledande företrädare för moderaterna (har) gång på gång har kommit med omdömen om personen Palme som gått helt vid sidan av de politiska sakfrågorna”, skrev Carlsson.

– Det fanns inget Palmehat inom kommunpolitiken i Täby, säger Birger Hultman (M) till SvD.

Oppositionsrådet Bo Gustafsson Grip (S) minns en S-valstuga som sattes i eld och verbala attacker.

– De där nidbilderna av Palme med konstig näsa hade de, om jag minns rätt, till och med i sina tidningar som de delade ut till allmänheten, med information om deras politik.

Stig Engström var som grafiker direkt delaktig i produktionen av partiets lokala kampanjmaterial.

Granskningskommissionen 1999 visade att mordutredningen inte utrett Palmehatet. Thage G. Peterson, ordförande i konstitutionsutskottet 1991–1994, var kritisk.

– Det upplever jag som en oerhört besk medicin att hela den frågeställningen om Palmehatet är outredd och att en analys inte gjorts, sa Peterson till journalisten Lars Borgnäs i boken ”En iskall vind drog genom Sverige” (Norstedts).

Borgnäs tar upp bilden bland militärer av Palme som ”landsförrädare” med anledning av det planerade mötet med Michail Gorbatjov i Moskva.

– Jag hade så sent som mellandagarna 1985–86 samtalat med Olof på Harpsund där han var oerhört sorgsen och uppjagad över att den stämning som piskats upp i marina kretsar, berättar Peterson.

Palmehatet lyftes som motivbild efter mordet. Den nära medarbetaren Anders Ferm skrev i tidskriften Tiden att:

”När mordet klaras upp kommer, därom är jag övertygad, det att visa sig att det inte var den internationella storpolitiken som fällde honom utan den inhemska småpolitiken. En lös sammansvärjning av svenska fanatiker som troligen aldrig träffade eller kanske ens såg Palme i verkligheten, men som under en följd av år odlade ett Palmehat med ursprung i svenskt samhällsklimat.”

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera