Eric Sundström: Svensk arbetarrörelse måste våga vinna matchen

Det här är en krönika. I dessa artiklar är det skribenten som står för innehållet. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media

Burnley är en industristad i nordvästra England med 73 000 invånare. Jag slår följe med 21 048 av dessa på gator byggda av bomull, stål och kol till fotbollsarenan Turf Moor. Från min plats högst upp på James Hargreaves Stand ser jag gröna kullar, gamla fabriker och ett vackert symmetriskt mönster av bostadslängor i tegel.

I dessa hus bor familjer som en gång röstade på Arthur Henderson. Uncle Arthur vann Nobels fredspris 1934 och var partiledare för Labour vid tre tillfällen under tre olika decennier. Men i valet 2019 kollapsade Labours ”röda mur” i norra England och Midlands. I Burnley blev det minus 10 procentenheter. Tories gick fram nästan lika mycket. För första gången på över 100 år skickar Burnleys tegellängor numer en konservativ politiker till Westminister.

Min fasta punkt under resan är Liverpool. Bokhandeln ”News from nowhere” på Bold Street har t-tröjor med budskapen ”Still hate Thatcher” och ”Bollocks to Brexit” i fönstret. Jag slår mig ned och läser några texter om varför vi till vänster förlorar val.

1900-talets ekonomiska konflikter har till stor del ersatts av 2000-talets kulturella strider, konstaterar Eric Kaufmann, professor vid Birkbeck College. David Goodhart, författare och journalist, menar att det här ger våra motståndare en fördel. Högerpartier har lätt att röra sig åt vänster i frågor om ekonomi och välfärd – Boris Johnson lovade att bygga 40 nya offentliga sjukhus för 24 miljarder pund.

Å andra sidan, menar Goodhart, har vi till vänster svårare att röra oss i frågor som rör kultur, nation och identitet. De S-partier som nu noterar rekorddåliga valresultat i Europa dominerar inte den zon där många väljare befinner sig: Mer till vänster vad gäller ekonomi och välfärd – men alltjämt hyfsat konservativa och inte sällan oroliga vad gäller de så kallande kulturella striderna.

Så ser nog huvudförklaringen ut till de sprickor som vi ser i vad som kan kallas vår svenska röda mur: Stödet för S bland LO-medlemmar. När S diskuterar vägen mot valet 2022 bör vi därför beakta att Labour senast hade stöd av 43 procent av väljarna som hade avlagt universitetsexamen – men bara 25 procent av dem med grundskoleutbildning.

På Bold Street skiner solen och jag tänker på vad som gjorde den röda muren stark i såväl Storbritannien som Sverige: Självförtroende i frågor om ekonomi och välfärd; förankring i vanligt folks vardag – underbyggt med en konstant och slug rörelse mot modernitet och våra vackra ideal.

Matchen jag såg i Burnley slutade 0-0. För svensk arbetarrörelse pågår en match som vi måste våga vinna.

Eric Sundström är utredare på LO

Debattartikel/Krönika
Debattartikel/Krönika

Aktuellt i Politiken publicerar debattartiklar och krönikor om politik. I dessa artiklar är åsikterna i texterna skribenternas egna. Kontakta oss på [email protected]se för mer info. Textlängd är 3 500 tecken inklusive blanksteg.

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera