Eric Sundström: 2020 blir året då arbetarrörelsen ruskas om

Det här är en krönika. I dessa artiklar är det skribenten som står för innehållet. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media

Under julledigheten tittade en hög med papper på mig. Nu tittar jag inte bara tillbaka. Jag tar en kopp kaffe och börjar rensa. I botten ligger en gammal vän: ”Ny handlingsplan för en trygg arbetsmarknad”, som S presenterade i valrörelsen 2018.

Handlingsplanen togs fram i nära samarbete med LO och dess förbund och består av tio rubriker. Under rubrikerna listas 40 förslag som radikalt skulle förstärka tryggheten på arbetsmarknaden.

Kaffet smakar gott och jag gläds åt förslagen om att avskaffa allmän visstid och hyvling; stärka rätten till heltid; reglera arbetskraftsinvandringen; stoppa missbruket av subventionerade jobb; bekämpa arbetslivsarbetskriminalitet och osund konkurrens; förbättra arbetsmiljön; intensifiera arbetet mot trakasserier – och mycket annat.

Jag gräver vidare i högen och hittar ”Utkast till sakpolitisk överenskommelse mellan S, C, L och MP” – födelsedagsbarnet januariavtalet med sina 73 punkter. En jämförelse blir nödvändig. Hur många av de 40 förslagen för en tryggare arbetsmarknad blev en del av Januariavtalet?

Det finns två förslag om omställning i S-handlingsplanen, som lyfter behovet av bättre kompetensförsörjning, nya modeller för studiefinansiering samt ett bättre system för korttidsarbete. Dessa förslag finns i princip med i januariavtalet.

Resultat: 2 av 40 förslag för en tryggare arbetsmarknad kom med. Och i vissa fall går Januariavtalet åt fel håll: ”Reformen” av Arbetsförmedlingen; en ”moderniserad arbetsrätt”; dagens regler för arbetskraftsinvandring ska ”värnas”; krav på kollektivavtal för nystartsjobb ”tas bort”.

Men i min pappershög ligger även en valförsändelse från SD, som jag av oklar anledning har sparat. Den blir en påminnelse om att januariavtalet var en nödvändighet för att inte ge inflytande åt ett parti med nazistiska rötter. Och när S får 28 procent av rösterna måste en kompromiss bli just en kompromiss.

Såväl Bismarck som Palme konstaterade att politik är det möjligas konst. Därför bör förslag i S-handlingsplanen realiseras på alternativa vägar som är just möjliga. Parterna har ett ansvar, naturligtvis. Och två välkomna exempel är Eva Nordmarks löften om att utöka de regionala skyddsombudens tillträdesrätt (förslag 9a i S-handlingsplanen) och att stärka fackliga samråd inför beslut om subventionerade anställningar (förslag 4a), (omnämns i JA, men svagare formulering än LO-S).

Jag dricker upp kaffet, och kanske är det koffein och morgonens löprunda som gör att jag känner tillförsikt. 2020 blir året då arbetarrörelsen ruskas om och återvänder till sin grundläggande insikt: Arbetet är grunden för människans frihet och välfärd.

Eric Sundström är utredare på LO

Debattartikel/Krönika
Debattartikel/Krönika

Aktuellt i Politiken publicerar debattartiklar och krönikor om politik. I dessa artiklar är åsikterna i texterna skribenternas egna. Kontakta oss på [email protected] för mer info. Textlängd är 3 500 tecken inklusive blanksteg.

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera