Lars Engqvist: Januariavtalet stoppar inte S-initiativ

Det här är en ledartext eller en analys. Ledartexter och analyser är skrivna av Aktuellt i Politikens redaktion. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media

I dagarna är det ett år sedan januariavtalet undertecknades.

Om det är sant att bara sådana kompromisser som berör avtalsparternas smärtpunkter går till historien, har avtalet alla möjligheter att bli historiskt.

För Centern och Liberalerna var relationen mellan allianspartierna den centrala smärtpunkten. Att lämna Alliansen och medverka till en socialdemokratiskt ledd regering riskerade inte bara att riva djupa sår inom den politiska borgerligheten, utan också att skapa vilsenhet, kanske uppgivenhet, hos de egna medlemmarna och sympatisörerna.

”Socialdemokraterna riskerade sin trovärdighet som ett parti för rättvisa och trygghet.”

För Socialdemokraterna berörde överenskommelsen åtminstone tre smärtpunkter: Avskaffandet av värnskatten, reformeringen av arbetsrätten och förbindelsen att avstå från alla förslag om vinstbegränsningar i välfärden. Socialdemokraterna riskerade sin trovärdighet som ett parti för rättvisa och trygghet.

Det var sannerligen höga priser. Men de kunde försvaras med att avtalet innebar att ett rasistiskt parti med fascistiska rötter hölls borta från regeringsmakten.
Detta var viktigt. Det var en seger för det öppna, humanistiska samhället.

”Partiet måste redogöra också för de ställningstaganden som ökar orättvisorna och undergräver välfärden.”

Det är sant att Sverigedemokraterna har vunnit stora opinionsmässiga framgångar under året som gått. Men när partiet nu har blivit det största oppositionspartiet kommer den mediala bevakningen att se annorlunda ut, i vart fall om de etablerade nyhetsmedierna tar sin granskande uppgift på allvar. Då räcker det inte att vara mot invandring och för hårdare tag. Partiet måste redogöra också för de ställningstaganden som ökar orättvisorna och undergräver välfärden.

När det sker kommer många säkert dra öronen åt sig. Januariavtalets viktigaste resultat kan således vara att Sverigedemokraterna hålls borta från regeringsmakten inte bara för denna mandatperiod utan för mycket lång tid.

Hur ska då Socialdemokraterna hantera sin smärta?

Naturligtvis ska partiet hålla fast vid avtalet. Övriga partier måste veta att Socialdemokraterna står vid sina ord.

Avtalet får inte tolkas som ett allmänt stopp för socialdemokratiska initiativ. Det hindrar inte strategiska satsningar på välfärden – på en upprustning av kommunerna, äldreomsorgen och skolan. Och löftet om en omfattande skattereform ger Socialdemokraterna möjlighet att driva kravet på ett rättvisare skatteuttag.

”Det är glasklart. Det blir inga förslag om vinstförbud under mandatperioden.”

I avtalets punkt 9 förbinder sig regeringen att inte ”arbeta vidare med förslag om vinstförbud eller andra förslag med syftet att införa vinstbegränsningar för privata aktörer i välfärden.” Det är glasklart. Det blir inga förslag om vinstförbud under mandatperioden.

Men regeringen kan mycket väl ta initiativ till en rejäl utredning om vad de senaste årtiondenas omfattande privatiseringar faktiskt har inneburit. Hur har kvaliteten i verksamheten utvecklats? Har tillgängligheten ökat? Har kostnaderna minskat? Kort sagt, på vilket sätt har samhället blivit bättre när marknaden har ersatt politiken?

En sådan genomgång, gärna i en kommission där både nationell och internationell sakkunskap deltar, kan ju knappast något av de andra partierna bakom januariavtalet vara emot. Alla borde ha intresse av att reda ut var gränsen mellan det privata och det offentliga bör dras i framtiden.

Lars Engqvist är tidigare chefredaktör, socialminister och landshövding

Ledarskribent
Ledarskribent

E-post: [email protected] Telefon: 08-700 26 00 Adress: AiP, 105 60 Stockholm Besöksadress: Sveavägen 68, Stockholm

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera