Aida Hadžialić: Systemen brister i sjukvården

För några veckor sedan fick en vän besked om cancer. Beskedet kändes som kyla från långt håll i ett ögonblick som svartnar, som Tomas Tranströmer beskriver i sin dikt ”Vinterns blick”.

Trots många tankar infann sig en intensiv känsla av tacksamhet gentemot den svenska sjukvården. Sverige har en sjukvård i världsklass, särskilt när det gäller. Det har bekräftats i ett flertal internationella studier.

Samtidigt vet vi också att vårdköerna harvuxit och att tillgängligheten har minskat. Det har märkts genom smärtsamma vittnesmål om försenade operationer, stressad personal och kris i förlossningsvården. Karolinska i Stockholm har blivit den samlande symbolen för sjukvårdens sprickor.

Vissa invänder genom att säga att tillgängligheten i svensk sjukvård är god i jämförelse med andra europeiska länder, vilket förvisso stämmer. Däremot har tillgängligheten försämrats i jämförelse med tidigare svensk standard, vilket gör hela skillnaden.

Sjukvården var svenskarnas viktigaste fråga i valet 2018. Hela 56 procent av väljarna ansåg att tillgängligheten i vården hade försämrats sedan tidigare vilket troligtvis ledde till att sjukvården gavs så mycket tyngd i valet.

Det verkar som att Socialdemokraterna som en konsekvens av detta förlorade mandat i samtliga landsting runt om i landet. Med största sannolikhet var tappet kopplat till den nationella sjukvårdsdebatten vilket i sin tur återspeglade sig i landstingsresultaten.

Socialdemokraterna är Sveriges välfärdsparti och det socialdemokratiska löftet måste vara att Sverige ska ha världens bästa välfärd. Vilket också betyder världens bästa sjukvård. Inget annat duger.

”Frågan blir då vad som krävs för att garantera jämlik vård av högsta klass i hela Sverige? Sjukvården får aldrig handla om klass, men inte heller om geografi.”

Faktumet att sjukvårdens problem är spridda över hela landet talar för att ett strukturellt problem föreligger. Frågan blir då vad som krävs för att garantera jämlik vård av högsta klass i hela Sverige? Sjukvården får aldrig handla om klass, men inte heller om geografi.

Detta behöver analyseras på djupet. Som oftast är det antagligen systemen som brister, inte viljan.

Den centrala eftervalsanalysen bedömer klokt att partiet behöver utveckla en nationell sjukvårdsstrategi som tar befolkningens oro på allvar. Carina Persson och jag själv kom fram till samma slutsats i samband med att vi utvärderade valet i Stockholmsregionen. Partiet behöver en samlad röst i sjukvårdspolitiken.

En sådan analys och strategi måste naturligtvis vrida och vända på många stenar. Eller mer byråkratiskt uttryckt: mycket kommer, och behöver, handla om finansiering och styrning. Världens bästa sjukvård måste finansernas och varje välfärdskrona måste användas ändamålsenligt. Det måste bli tydligt vad Socialdemokraterna är för, inte bara emot.

För framtiden bör även välfärden och migrationen ses genom ett gemensamt prisma. Det finns risk att den under många år snabba befolkningsökningen leder till att tillgängligheten i sjukvården minskat. Sverigedemokraternas framfart i landstingen speglar att väljarna upplever en sådan resurskonflikt vilket bör tas på allvar. Göran Perssons balans mellan ordning och reda i välfärden och reglerad migration bör tjäna som förebild.

Aida Hadžialić, ledarskribent AiP

 

 

Läs mer om Aktuellt i Politikens ledarskribenter:

https://aip.nu/2019/08/02/daniel-farm-nystart-aip-med-nya-valkanda-ledarskribenter/