Bylund och Begler – ombytta roller i KU

Ulf Kristersson (M) anklagar Annika Strandhäll (S) för att ha avskedat Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler av politiska skäl.

2006 gick Alliansen till val på att avsätta generaldirektörer av politiska skäl.

Annika Strandhäll (S) sitter kvar som socialförsäkringsminister. Moderaternas misstroende, med stöd av KD, SD och L, föll i riksdagen, sedan Centerpartiet lagt ned sina röster.

En som anser att Moderaternas kritik nu står i kontrast till partiets eget agerande är Bo Bylund, som 2008 fick sparken som generaldirektör för Arbetsmarknadsstyrelsen.

Fredrik Reinfeldt hade i valrörelsen 2006 kallat Bylund för ”socialdemokratisk valarbetare” och gjort klart att han inte kommer att få fortsätta.

”En borgerlig regering måste göra rent hus” med socialdemokraters chefsuppdrag förklarade KD-ledaren Göran Hägglund på DN debatt.

Bo Bylund skriver i ett brev till KU med anledning av granskningen av Strandhäll, enligt Expressen, att:

”När Konstitutionsutskottet nu ska bedöma saken, bör man enligt min mening erinra sig att i prövningen av mitt fall var det uppenbart att endast politiska skäl förelåg. Ansvarig minister var tydlig med att inga invändningar fanns mot min ledning av Arbetsförmedlingen.”

– Min uppfattning är att Bo Bylund har gjort ett bra arbete med Ams och omorganisationen till Arbetsförmedlingen, förklarade arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) i riksdagen 2008.

Men istället för Bylund som hade ”gjort ett bra arbete” och hade 14 års erfarenhet som gd, utsågs Angeles Bermudez-Svankvist, vd på S:t Eriks ögonsjukhus, till generaldirektör för Arbetsförmedlingen.

Foto: Conny Sillén/TT

Statsminister Fredrik Reinfeldt hävdade att det inte alls var fråga om en politisk avsättning av Bylund. Men på Moderaternas stämma gjorde Reinfeldt en stor politisk poäng av gd-bytet.

Stämmodeltagarna skrattade och applåderade när Reinfeldt på storbild projicerade den ena bilden efter den andra på tidigare S-märkta AMS-chefer.

Detta ställdes i kontrast mot utnämningen av Bermudez-Svankvist.

– Två saker som väldigt ofta dök upp vid sidan av varandra när chefer utnämndes till Arbetsförmedlingen. Den ena var att de var män och den andra var att de var socialdemokrater, som Reinfeldt uttryckte det i KU 2009.

Det var då ombytta roller jämfört med KU:s utredning av Strandhäll, men argumenten de samma. Socialdemokraterna talade då, som Moderaterna nu, om ett ”cyniskt och beräknande maktspel i samband med förordnande av statliga chefer”.

Skillnaden är att S inte drev frågan om ett misstroende utan stannade vid en KU-granskning av fallet Bylund. KU friade (M) med hänvisning till att myndigheten omorganiserades.

En avgörande skillnad är också att Littorin (M) inte hade påtalat missnöje med Bylund utan tvärtom nyligen gett honom ett förnyat treårsförordnande före petningen.

– Det var verkligen som en blixt från en klar himmel, sa Bylund i KU.

Strandhäll menar att Begler, trots påstötningar, inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att undvika att människor faller mellan stolarna i försäkringssystemet. Att det var därför Strandhäll agerade, inte av politiska skäl för att undvika kritik inför valet, som oppositionen hävdar.

– Skälet till att vi byter ledarskap är att vi vill se en ny inriktning på kassan. En del i det handlar om att stärka de delar som varit väldigt kritiserade, sa Strandhäll till TT.

En central fråga är huruvida Begler sparkats eller gått ”frivilligt” och i vilken utsträckning som parterna var överens om att hon inte kunde fortsätta eftersom förtroende saknades.

Begler har sin anställning kvar med andra arbetsuppgifter, framhåller Strandhäll.

Detta var också Moderaternas huvudargument i KU 2009. Bylund hade inte alls fått sparken, förklarade Reinfeldt.

– Han har kvar sin anställning och arbetar som generaldirektör i Regeringskansliet.

Bylund ansåg att regeringen inte hade rätt att flytta på honom enligt Lagen om offentlig anställning – att det inte ”var påkallat av organisatoriska skäl eller annars nödvändigt av hänsyn till myndighetens bästa” – den lagtext som även hänvisas till i fallet Begler.

Bylund fick ett utkast till pressmeddelande av ministern där det stod att de ”var överens” om att han skulle sluta. Bylund förklarade att Littorin (M) fick skriva vad han ville men att det vore lögn. I det slutliga pressmeddelandet var formuleringen ändrad.

I sin röstförklaring i riksdagens misstroendeomröstning liknade Ulf Kristersson (M) regeringens hantering med Ungerns inskränkning av demokratin.

– Om riksdagen i dag skulle uttrycka sitt förtroende för Annika Strandhäll så skickas ett budskap ut till landets myndigheter att man gör klokt i att ta partipolitisk hänsyn i fortsättningen om man vill behålla sitt jobb. Det är precis sådant som nu sker i andra EU-länder som Sverige noga brukar kritisera.

Även Bylund talade om signaler, om än inte i lika dramatiska ordalag. Kommentaren han fick var:

– Om det gick att flytta på honom på det sättet, vem skulle det då bli nästa gång?

Vad gäller partipolitiska hänsyn så fick Bylund efterträdare Angeles Bermudez–Svankvist kritik för att inte värna myndighetens integritet när hon kom med felaktiga regeringslojala uttalanden om att den faktiska arbetslösheten var lägre än officiella siffror.

Kritiken mot Bermudez–Svankvist var hård. 2013 sparkade den moderata arbetsmarknadsministern Hillevi Engström henne.

– En samlad bedömning, sa Engström (M) men vägrade ange motiven till avsättningen i detalj.

Det fanns ett stort internt missnöje med Bermudez–Svankvists ledarskap. Men samtidigt fanns det en uppenbar politisk poäng att sparka henne efter Alliansens mångmiljardflopp med de privata jobbcoacherna och den höga arbetslösheten.

Alliansen behövde en jobbpolitisk nystart inför valet 2014, vilket bekräftades en månad senare när Engström (M) fick sparken som arbetsmarknadsminister.

Bermudez–Svankvist hade utfört den politik som den moderata ministern hade beställt, på samma vis som Moderaterna i dag menar att Begler bara följt Försäkringskassans regleringsbrev och försökt få ned sjuktalen.

Bermudez–Svankvist fick ändå gå. Hon återkom senare som centerpartistisk valarbetare 2018.