Nina Wadensjö: I spåren av dreven krossas individer

Benny Fredriksson (1959-2018), tidigare vd för Stockholms Stadsteater. Foto: Petra Hellberg/Stockholms Stadsteater

Det här är en ledartext eller en analys. Ledartexter och analyser är skrivna av Aktuellt i Politikens redaktion. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media

”Han kände sån skam inför att ha blivit uthängd på det där sättet. Och skam och skuld är två helt olika saker. Och Benny kände inte skuld.” Så sa Anne Sofie von Otter när hon intervjuades i Söndagsintervjun i P1 i september 2018, ett halvår efter det att hennes man hade tagit livet av sig.

Nu, ett år efter Benny Fredrikssons självmord, fälls Aftonbladet av Pressens Opinionsnämnd, PON. Det var under hösten 2017, den höst då metoo dominerade media, som tidningen publicerade en serie nyhetsartiklar, krönikor och ledartexter som alla kritiserade och granskade hans ledarskap.

Efter en tid visade det sig att flera av de mest uppseendeväckande detaljerna inte stämde, men då var det redan för sent. Benny Fredriksson hade frivilligt lämnat sin tjänst och valt att inte ta strid om den bild som givits av honom som chef och ledare för Stadsteatern i Stockholm.

I stället gick han in i en djup depression som Ann Sofie von Otter beskriver i det radioprogram som nämndes tidigare. I mars 2018, samma dag som de skulle lämna Australien för att återvända till Sverige, valde han att ta sitt liv.

Att läsa det dokument som nu publicerats av Pressens Opinionsnämnd är plågsamt. Misstagen från tidningens sida är många och kritiken hård: källorna har varit ensidiga, besluten om publicering har tagits för fort, ord har använts som slagträn.

Lena K Samuelsson, nuvarande chefredaktör på Aftonbladet, erkänner i en krönika Aftonbladets misstag fullt ut. Hon beskriver därefter alla de åtgärder som gjorts och de nya rutiner som införts för att det som hände inte ska upprepas. Det är bra, men det gör inte det redan gjorda ogjort.

Jag har själv bevittnat drev, såväl från insidan som utsidan. Det är inte roligt eller spännande, det är enbart plågsamt. Den människa som står där, fångad i strålkastarens avslöjande ljuskägla, kommer inte att bli samma person igen.

Något bryts sönder och förändras, för alltid. I spåren av varje drev – vare sig det var berättigat eller ej – hittar vi krossade individer. Det kräver sans och balans, inte minst i media.

[blockquote author=”” pull=”normal”]”Att göra fel är mänskligt, men att inte lämna utrymme för att förstå eller förlåta den som gör fel är vansinnigt.”[/blockquote]

Att göra fel är mänskligt, men att inte lämna utrymme för att förstå eller förlåta den som gör fel är vansinnigt. Det bör räcka med att dömas av domstol, eller att förlora sitt uppdrag eller arbete när det är klarlagt att det verkligen skett något som är olagligt eller moraliskt helt felaktigt.

Vem kommer att vilja ta en offentlig roll i framtiden? Vem vill ta risken att offra sin familj, sitt arbete, sitt rykte och sin hälsa för att leda en organisation, ett parti eller ett företag i en tid där vi ser allt fler skoningslösa granskningar?

Risken är stor att de som är skickligast tackar nej till erbjudna arbeten och att vi därför får svagare eller samvetslösa ledare på utsatta poster. Det är en stor förlust för oss alla.

Visst måste makten granskas och den som begår fel ska avkrävas ansvar. Men det ska göras på ett sätt som gör det möjligt för den som handlat fel eller – än värre – felaktigt anklagats för något, att samla ihop resterna av sitt liv och gå vidare.

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera

Aktuellt i Politiken – Socialdemokraternas nyhetstidning – Sveavägen 68, 111 34 Stockholm