Nina Wadensjö: Vem ger röst åt unga kvinnor som utnyttjas?

Lisa från dokumentären ”Vi överlevde R. Kelly”. Foto: SVT/Bunim-Murray Productions

Det här är en ledartext eller en analys. Ledartexter och analyser är skrivna av Aktuellt i Politikens redaktion. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media

Visst har det blivit bättre. För varje år närmar sig kvinnornas löner de löner som männen har. Flickor går ut grundskolan med betydligt högre betyg än pojkarna, och fler kvinnor än män söker in till högskolorna.

Även relationerna är mer jämställda. Olika reformer har underlättat. Papporna tar en allt större del av föräldraledigheten, förskolan är allmän och maxtaxan gör att det lönar sig att arbeta även under småbarnsåren.

Också i politiken har jämställdheten gjort stora framsteg. Kvinnor har haft rösträtt i hundra år. Socialdemokraternas listor har varit varvade sedan nittiotalet. Ett ökat antal invalda Sverigedemokrater påverkar visserligen statistiken i fel riktning, men i stort har kvinnors representation ökat.

Sammantaget visar alla faktaargument på en och samma sak. Att det går i rätt riktning, även om två steg framåt inte sällan följs av ett litet kliv bakåt. Sakta men säkert tar vi oss mot ett samhälle som är jämställt på riktigt.

Det här hade varit den normala ledaren att skriva inför den internationella kvinnodagen. Lagom optimistisk, helt enkelt.

Men så fastnade jag framför SVT Play, och kunde inte sluta se dokumentärserien ”Vi överlevde R Kelly”. Om du missat vem R Kelly är så har han varit en av världens mest framgångsrika artister under de senaste tjugo åren. Han har toppat listor och sålt overkligt många skivor, han har spelat för utsålda arenor och samarbetat med andra artister som velat smittas av hans stjärnglans. Han har varit en ikon och har haft miljontals fans, inte minst unga kvinnor. Och det har han dragit nytta av. Tills nu.

För det finns en helt annan berättelse än den officiella framgångssagan om R Kelly. Och den är inte ny, tyvärr. Den har handlat om mycket unga kvinnor, sexövergrepp och våld. Berättelserna har bubblat under ytan i många år och ändå inte påverkat bilden av honom mer än marginellt. Trots att många anade och visste vad som pågick, år ut och år in, dröjde det tjugo år innan opinionen på allvar växte fram med kampanjen #MuteRKelly (tysta R Kelly). Nu tycks äntligen även det rättsliga maskineriet rulla igång.

”Kombinationen klass och kön betyder fortfarande mer än vi tror.”

Jerhonda. Lisa. Lizzette. Det är några av de många kvinnor som berättar om hans övergrepp. Och det enda jag tänker på är unga flickors brist på värde. Dokumentären gör det tydligt att det handlar om klass och kön, flickorna var oviktiga, osynliga, obetydliga. Därför kunde han inte stoppas.

Har vi liknande strukturer i Sverige som bara väntar på att avtäckas? Med #metoo avslöjades en del övergrepp, inte minst inom kultur- och mediavärlden. Det var viktigt och bra, men inte tillräckligt. Vem ger röst åt de unga kvinnor som även här, i dagens Sverige, utnyttjas och förnedras av män med mer makt, inflytande, pengar och pondus än vad de själva har? Kvinnor som är här illegalt, tonårsflickor som hamnat snett, psykiskt sköra, osäkra, ensamma unga kvinnor?

Så trots att mycket har blivit bättre när det gäller jämställdheten finns det ingen anledning att lättat pusta ut den 8 mars. Kombinationen klass och kön betyder fortfarande mer än vi tror. Den som inte har status riskerar att bli oviktig, osynlig, obetydlig, och de flesta av dem är kvinnor. Ska vi verkligen ha det så?

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera

Aktuellt i Politiken – Socialdemokraternas nyhetstidning – Sveavägen 68, 111 34 Stockholm