Nina Wadensjö: Politisk kraft krävs för att stoppa en ”tyst vår”

Greta Thunberg på klimatkonferensen COP24 i Katowice. Foto: UNFCCC

Det här är en ledartext eller en analys. Ledartexter och analyser är skrivna av Aktuellt i Politikens redaktion. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media

Den senaste tiden har jag haft förmånen att få spendera en del tid tillsammans med ett litet barn. Det är något jag kan rekommendera, av flera skäl. Världen sedd genom ett litet barns ögon är nämligen lärorik. Man får till exempel syn på naturen.

”Titta månen, titta stjärnor”, säger han och jag inser plötsligt att jag alldeles för sällan vänder blicken uppåt och ut mot det okända. Eller så stannar han till i snön och vill känna på den, ta i den, fösa den med skorna – trots att det är mörkt och kallt och vi har lite bråttom. Under hösten tillbringade vi långa stunder i kanten av stora vattenpölar, i somras var vi tvungna att stanna vid varenda buske för att se om det gömde sig smultron nära marken.

Barn har förmågan att öppna ens ögon. Just nu har ett lite äldre barn lyckats med just det. Själv var jag inledningsvis mycket skeptisk till s envisa demonstration utanför riksdagshuset. Jag såg det mest som ett jippo med ett barn i centrum, ett barn som borde vara i skolan. Att en tonåring, visserligen med hjälp av en skicklig PR-byrå och två verbala och kända föräldrar, skulle kunna förändra vår diskussion om miljön verkade föga troligt.

Jag är glad att jag hade fel.

[blockquote author=”” pull=”normal”]”Hösten 2018 visade det sig att Greta Thunberg inte främst ville synas eller bli känd. I stället ville hon göra sin röst hörd, bli lyssnad på, tagen på allvar, åstadkomma förändring.”[/blockquote]

Hösten 2018 visade det sig att Greta Thunberg inte främst ville synas eller bli känd. I stället ville hon göra sin röst hörd, bli lyssnad på, tagen på allvar, åstadkomma förändring. Och genom henne fick många syn på det som borde oroa oss mest av allt – klimatets snabba förändring och vår planets hotade framtid.

Kanske är det så att det först är när ett barn envisas med att säga att kejsaren är naken som våra ögon öppnas. Den här gången visade sig tiden vara mogen. Klimatfrågan hamnade på agendan igen.

Greta Thunberg har på några månader blivit en internationell kändis i klimatsammanhang med flera uppmärksammade framträdanden både i Sverige och internationellt, nu senast på toppmötet i Davos dit hon tog tåget – förstås. På Youtube har talet hon höll på FNs klimatkonferens i Katowice setts av hundratusentals personer. Hon har suttit i tv-soffor och intervjuats av tidningar från hela världen, hela tiden med samma allvarliga blick, samma tydliga resonemang och samma uppfordrande ton till världens makthavare.

Därför är det glädjande att det så kallade januariavtalet innehåller ett helt batteri av punkter som berör miljö och klimat.

Kanske är det så att klimatfrågan är den fråga, utöver den om hur man ser på högerextrema partiers inflytande, som främst förenar de fyra partier som nu sett till att Sverige fått en regering. Det krävs nämligen politiska krafttag, i Sverige, i EU och globalt för att förändra utvecklingen. Annars riskerar vi att inom några år vakna till det som kallas en ”tyst vår”, en vår utan insekter och fåglar.

Själv längtar jag just nu till vårens promenader med ett litet barn, promenader då vi får höra den första fågelsången, bära hem en slokande vitsippsbukett och sittandes på huk iaktta märkliga larver och skalbaggar. Vi ska vara glada att de fortfarande finns där.

Tips: För dig som blir nyfiken på begreppet ”Tyst vår” finns det en bok med samma namn skriven av biologen Rachel Carson. Boken gavs ut redan 1962 och sägs ha format den moderna miljörörelsen.

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera

Aktuellt i Politiken – Socialdemokraternas nyhetstidning – Sveavägen 68, 111 34 Stockholm