Nina Wadensjö: Sätt partiledarna på en flotte

Från dokumentären ”Flotten”. Foto: Folkets Bio

En kväll mitt i denna röriga period av kaffe och småkakor, pressträffar och mer eller mindre kategoriska ställningstaganden så går jag på bio. Jag ser den hyllade svenska dokumentärfilmen ”Flotten”. För er som inte sett den eller läst recensionerna så är det en långfilm som berättar om ett socialt experiment som gjordes på sjuttiotalet, ett experiment där elva personer med olika bakgrund, etnicitet och tro skulle ta sig från Kanarieöarna till Mexiko på en flotte, flytandes med strömmarna under tre månader.

En av de elva ombord var initiativtagare och forskare, han dokumenterade och studerade allas reaktioner – både fysiska och psykiska. Hans teori var att det skulle uppstå en mängd konflikter, aggressioner, sexuell rivalitet och troligtvis även våld. Han hade fel, ett fel han hade svårt att hantera. Mer om det om ni ser filmen.

Men det intressanta var just avsaknaden av aggressioner. Trots hård press i kombination med tristess och dessutom på en högst begränsad yta, visade de varandra allt större omtanke och respekt.

[blockquote author=”” pull=”normal”]”I längden vinner ofta den mest lämpade, den som får gruppen att hålla samman i stället för att fastna i konflikter. Det är svårt att undvika att tänka på regeringsbildningsprocessen.”[/blockquote]

Den som gått en krävande ledarskapskurs kan känna igen sig, i gruppen följs konflikter ofta av lugn. Det uppstår naturliga ledare, ibland försöker någon annan ta över. Men i längden vinner ofta den mest lämpade, den som får gruppen att hålla samman i stället för att fastna i konflikter. Det är svårt att undvika att tänka på regeringsbildningsprocessen…

För även den handlar om ledarskap. Och det som just nu gör det särskilt komplicerat är att det handlar om ett antal starka ledare som ska komma överens. Och ytterst handlar det om dem som människor, om temperament, om personkemi, om erfarenhet, om mod och vilja till nytänkande.

Att vara en bra ledare är alltid svårt. Det gäller oavsett om du är förälder, tränare i den lokala handbollsklubben eller ordförande i en liten förening för biodlare. Eller om du är partiledare.

Ett modernt ledarskap sägs ofta bygga på konsensuslösningar och innefatta ett stort mått av delegering. Ändå ska det vara tydligt, något som inte alltid är en helt enkel ekvation att få ihop med den ödmjukhet som ändå förväntas.

[blockquote author=”” pull=”normal”]”Ett manipulativt, koleriskt, slutet eller hierarkiskt ledarskap fungerar numera sällan.”[/blockquote]

Men ett manipulativt, koleriskt, slutet eller hierarkiskt ledarskap fungerar numera sällan. Nu påstår jag inte att Ulf Kristersson är en sådan ledare, då hade han inte blivit vald till det uppdrag han har i dag. Men han har en del att arbeta med då det gäller sitt ledarskap, det är rätt tydligt.

När jag läser den granskning som Aktuellt i Politikens reporter Jan Söderström nyligen gjorde av Ulf Kristerssons tid som vice vd och kommunikationsdirektör för it-bolaget Connecta/Adcore så slås jag av att han verkar agera hetsigt och obalanserat i vissa situationer. Kanske är det förklaringen till att han kommunicerar via debattartiklar och Facebook i stället för i förtroliga samtal.

Nu ligger bollen hos en annan ledare med en annan ledarstil, men mycket tyder på att det även nu blir svårt att ena denna viljestarka grupp kring en gemensam lösning. Själv funderar jag på om inte en flotte kanske ändå vore det bästa. Låt Stefan, Ulf, Ebba, Annie, Jonas, Gustav, Isabella och Jan ge sig ut på en strapatsrik båtfärd ihop, utan media och mobiler, och se vem som tar det naturliga ledarskapet. Jag vet vem jag håller tummarna för…