Björn Fridén: Så du tror fortfarande att du kan kontrollera dem?

Foto: Wikimedia Commons

Det här är en debattartikel eller en krönika. I dessa artiklar är det skribenten som står för innehållet. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media

Den vidrigaste scenen i Oscarsbelönade Cabaret från 1972 är inte när klubbägaren blir misshandlad av nazister, när Sally Bowles kastar sig över kakfatet för att hon är hungrig eller när kabaréns konferencier drömmer om att leva sitt liv som han vill.

Nej det är regeringsbildningen som pågår i bakgrunden – i filmen bäst illustrerad av en uteservering i lantlig idyll en solig vårdag. Folk myser över några glas öl och det ställs till med allsång under ledning av en grabb i brun uniform.

”Till slut finns det inget kvar för den som vill göra något annat än att sjunga medryckande nazistsånger.”

Adelsmannen Max Reinhardt har förklarat för sin brittiske vän Brian Roberts att nazisterna är en övergående fas. De tar hand om kommunisterna. Sedan kan vi anständiga styra landet i lugn och ro utan extremister. Runt omkring stämmer den ena efter den andra upp i härlig sång med pojken från Hitlerjugend. Sången tar över. Till slut finns det inget kvar för den som vill göra något annat än att sjunga medryckande nazistsånger.

”Så du tror fortfarande att du kan kontrollera dem?” frågar Brian sin vän när de till slut beger sig. Till svar får han en axelryckning som är värd sin egen Oscar. För en sekund övertas bilden av kabaréns konferencier – som i ett ironiskt sammanträffande spelades av Fredrik Reinfeldt när den sattes upp på Åva Gymnasium 1983. Man kan kritisera honom för mycket, men han förstod faran med mörkerkrafterna.

”Få filmer har så elegant fångat fascismens lockelse och resa till makten som just Cabaret.”

Få filmer har så elegant fångat fascismens lockelse och resa till makten som just Cabaret. Fröjdig gemenskap som handlar om allt utom de verkliga målen… och konservativa som i sin iver att krossa vänstern tror sig kunna använda fascismen som ett lydigt redskap. Det är bortom räddning naivt.

De som i sin enfald sökte makt genom att rida på tigern hamnade i den, som John F Kennedy uttryckte det i sitt installationstal.

Rikskansler Franz von Papen åtalades i Nüremberg för att han hjälpte fascisterna till makten. Han frikändes i domstolen, men aldrig i historiens ögon. Få försöker ursäkta hans beslut idag.

Historien kommer förstås att behandla alla som ger makt åt extremhögern likadant. För skadan de riskerar ställa till med är enorm. De vet vi från historien. Fascismen marknadsför sig inte med sina innersta tankar. Det är inte hoten och hatet och lik efter lik i deras jättegarderob som tilltalar människor. Folk kan ha överseende med splittringen och våldet om gemenskapen på uteserveringen är god nog. Öl och sång är vägen till makten.

Och de naiva politiker som ser mörkret för vad det är, men ändå tror att de kan kontrollera det.

Björn Fridén
Björn Fridén

Krönikör

Björn Fridén är redaktör för mediekritiksajten Mediebruset. E-post: [email protected]

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera

Aktuellt i Politiken – Socialdemokraternas nyhetstidning – Sveavägen 68, 111 34 Stockholm