Socialdemokraternas migrationspolitik

Aldrig tidigare har Socialdemokraterna gjort en så radikal omläggning av sin migrationspolitik som 2015 och som sedan bekräftades 2018. Samtidigt säger de som försvarar politiken att det är klassisk socialdemokratisk migrationspolitik.

Under 2015 tog Sverige emot 163 000 asylsökande. Till slut ansåg regeringen att det krävdes nya beslut för att kunna hantera det stora antalet migranter. Under hösten presenterade regeringen flera åtgärder för att skapa mer ordning i mottagandet.

En av de viktigaste åtgärderna var att alla kommuner nu måste ta emot asylsökande. Men det handlade bland annat också om att anpassa sin politik till EUs miniminivåer. Därför införde regeringen id-kontroller, tillfälliga uppehållstillstånd och begränsad anhöriginvandring.

Antalet asylsökande minskade markant.

I maj 2018 meddelade Socialdemokraterna att den politik som gällt sedan hösten 2015 ligger fast så länge förhandlingarna med EU om en ny migrationspolitik pågår. Politiken i korthet innebär att alla kommuner fortsätter ta emot asylsökande, gränskontrollerna och id-kontrollerna fortsätter, permanenta uppehållstillstånd enbart ges till kvotflyktingar, övriga beviljas tillfälliga uppehållstillstånd mellan 13 månader och tre år.

Rätten till familjeåterförening är begränsad till att bara gälla kärnfamiljen för dem som har tillfälliga uppehållstillstånd. Nu gäller också förstärkt försörjningskrav vid anhöriginvandring.

Men Socialdemokraterna föreslog också nya åtgärder. Bland annat att det ska bli svårare att byta ett avslag på asylansökan mot uppehållstillstånd för arbete, EBO-lagen avskaffas, mer tid ska läggas på att ta reda på en asylsökandes identitet, centrala asylboenden ska komma på plats, internationell människosmuggling ska bekämpas hårdare. Socialdemokraterna mötte både positiv och negativ kritik.

Debattens vågor gick höga inom partiet. Förespråkarna för den migrationspolitiska inriktningen menar att den bara är en återgång till traditionell socialdemokratisk flyktingpolitik.

– En traditionell S-politik för en väl fungerande flyktingpolitik innebär att vi tar ansvar för det åtagande vi har. Det ansvar vi tog då är den största humanitära insatsen Sverige gjort någonsin vad gäller flyktingmottagandet. Sett över tid har vi legat på ett mottagande på mellan 20 000 och 23 000. Bara under 2015 tog vi emot 163 000 asylsökande. Det ställer väldigt höga krav på kommuner och på nationell nivå. Och inte minst på civilsamhället. Vi gjorde en enorm insats men vi bedömer att vi inte som ensamt land i EU kan ta det största ansvaret i förhållande till vårt befolkningsunderlag, säger Helene Fritzon, migrationsminister (S).

Vad händer nu?

– Vi jobbar stenhårt i EU för att få ett gemensamt och väl fungerande asylsystem där alla medlemsstater tar sitt ansvar. Vårt besked är att vi fortsätter tar vår del av ansvaret, men vi kommer framöver sannolikt ligga på de lägre nivåer vi gör nu. Det är nivåer som är mer hanterbara i EU-perspektiv men också långsiktigt hållbara för att klara etablering, integration och en väl fungerande välfärd.

Nu gäller framför allt tillfälliga uppehållstillstånd. Men permanenta uppehållstillstånd har väl alltid varit en självklarhet för S?

– Vi har ett tydligt kongressuppdrag att jobba i den riktningen, med permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening eftersom vi vet att det är mycket verkningsfullt för en bra och fungerande integration. Uppehållstillstånden ingår i förhandlingarna på EU-nivå och vi ser att inget annat land pratar i dag om permanenta uppehållstillstånd. Vi hamnar sannolikt därför i en kompromiss om uppehållstillstånden.

Regeringens åtgärder för att skapa mer ordning i mottagandet

• Att den nya asyllagen ska ligga fast tills gemensamma regler i EU är på plats.
• Behålla gränskontroller så länge de behövs och förstärkta ID-kontroller vid behov.
• Införa centrala mottagningar för asylsökande på ett antal platser i landet innan placering i kommuner.
• Riva upp dagens modell med eget boende (EBO).
• Kraftigt utöka åtgärder för att säkerställa asylsökandes identitet.
• Ytterligare öka antalet förvarsplatser och utöka möjligheterna att placera i förvar.
• Fördubbla tiden för förnyad asylansökan efter avslag, och förlänga tiden med återreseförbud om man inte lämnar landet frivilligt efter avslag.
• Avskaffa möjligheten för kommuner att ge försörjningsstöd för den som har fått avslag.
• Avskaffa, eller kraftigt minska, möjligheten att få uppehållstillstånd för arbete om man har kommit som asylsökande och fått avslag på asylansökan.
• Öka stödet till säkerhet och humanitära förhållanden i flyktingläger utanför Europa.
• Att alla länder vi ger bistånd till, eller som Sverige ger viseringslättnader till, ska behöva ta emot egna medborgare som fått avslag på asylansökan.
• Bekämpa internationell människosmuggling hårdare.
• Utöka FN:s internationella kvotflyktingsystem så att ansvaret fördelas på fler länder.
• Att Sverige ska vara pådrivande för att stödja fler länders kapacitet att ta emot och integrera migranter för att åstadkomma en bättre hantering av migration i världen.

Historiskt

Aldrig tidigare har Socialdemokraterna gjort en så radikal omläggning av sin migrationspolitik som 2015 och som sedan bekräftades 2018. Däremot har Sverige tagit emot många asylsökande under en kort period, senast det hände var i samband med kriget på Balkan. Sverige beviljade under åren 1993-1994 uppehållstillstånd för 63 000 personer.

Några år efter skedde vissa förändringar i migrationspolitiken. 1997 stramade regeringen åt möjligheterna till återförening och kom att innebära att man tog bort möjligheterna för gamla föräldrar med vuxna barn att få uppehållstillstånd. Dessutom sänktes åldern för vad som räknas som barn till 18 år.

Socialdemokraterna har alltid värnat asylrätten, den som behöver skydd ska få det. Däremot har partiet varit mer restriktiv när det gäller arbetskraftsinvandringen. Detta blev tydligt under slutet av 1960-talet då S tillsammans med fackföreningsrörelsen beslutade att strama åt möjligheterna för arbetskraftinvandring. Krisen hade slagit till efter rekordåren då Sverige välkomnat många arbetare från framför allt Italien och Grekland och syftet var att värna svenska arbetares jobb.

För att få uppehållstillstånd på grund av arbete var du tvungen att både ha arbetstillstånd och bostad ordnad. Dessutom skulle det vara klarlagt att ingen svensk arbetslös kunde ta jobbet. Många år senare, 2008, ändras reglerna via en överenskommelse mellan den borgerligare regeringen och Miljöpartiet.

Det blir lättare för personer utanför EU att komma till Sverige och jobba. Från att det krävts ett myndighetsbeslut – Arbetsförmedlingen – är det nu upp till varje arbetsgivare att bedöma behovet av utländsk arbetskraft. Den så kallade myndighetsprövningen togs bort. Även 2011 sluter den borgerliga regeringen en överenskommelse med MP som bland annat innehåller rätt till vård för papperslösa.

Men även arbetskraftsinvandringen berörs. S och V står utanför, eftersom de, enligt Moderaterna, har en annan inställning till arbetskraftsinvandring. Dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt i Svt: ”Mitt intryck har varit att det har varit ett mycket gediget motstånd från Socialdemokraterna mot att människor ska få komma hit för att få ett arbete.

Under 2018 aviserade Socialdemokraterna en ny inriktning för reglerna för arbetskraftsinvandring. Partiet vill ha större kontroll över vilka människor som kommer hit och jobbar och återinföra någon form av myndighetskontroll som består i att utreda vilken typ av arbetskraft som behövs utifrån. Socialdemokraterna menar att Sverige har ett av de mest liberala systemen för arbetskraftsinvandring i EU.