Anne-Marie Lindgren: Elcyklar – en pusselbit till lägre utsläpp

elcykel-damcykel-cykel
Det går att koppla ihop elcyklar med skogsbränder – båda har att göra med miljö- och klimatförändringar, menar Anne-Marie Lindgren.

Det här är en ledartext eller en analys. Ledartexter och analyser är skrivna av Aktuellt i Politikens redaktion. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media

Från och med i år kan man få ekonomiskt stöd, som mest 10 000 kronor, för att köpa en elcykel.

Borgerligheten var kritisk till förslaget när det kom i budgetpropositionen 2017. Nyligen tyckte några moderata kommentatorer att det varit bättre om de pengarna används för att köpa brandhelikoptrar i stället.

Visst, man kan alltid tänka sig alternativa användningar av varje utgiftspost i budgeten; själv kan jag tänka mig ett antal bättre användningar för en del utgifter som Moderaterna föreslår i sina budgetmotioner.

Men det går faktiskt att koppla ihop elcyklar med skogsbränder – båda har att göra med miljö- och klimatförändringar.

För visserligen säger alla klimatforskare försiktigt att väderförhållandena ett visst år inte med nödvändighet säger någonting om långsiktiga förändringar. Men Meteorologiska världsorganisationen (ett FN-organ) säger samtidigt att årets världsomfattande hetta är i linje med vad vi kan räkna med som följd av den globala uppvärmningen.

Och allt fler forskare instämmer nu i att den ökade medeltemperaturen ökar riskerna för just extremväder, som långvarig hetta och torka.

”Den globala uppvärmningen hänger ihop med utsläppen av växthusgaser.”

Hetta och långvarig torka i sin tur ökar, som bekant, riskerna för skogsbränder.

Den globala uppvärmningen hänger ihop med utsläppen av växthusgaser. En källa till sådana utsläpp är trafiken. Det är en länge erkänd sanning att dessa utsläpp måste ner.

Och det är här elcyklarna kommer in, givetvis inte som huvudlösning men som en av många pusselbitar.

Nya tyska studier – Tyskland är landet med flest elcyklister – visar att elcyklarna faktiskt minskar bilåkandet, och med det alltså utsläppen. Det är inte ”vanliga” cyklister som främst går över till elcykel, utan bilåkare. Elcykeln har stor, ännu bara delvis utnyttjad, potential som pendlingsfordon, menar forskarna.

Så nej, stödet till elcyklarna är inte något miljöpartistiskt flum, som borgerligheten antyder. Det går att motivera med precis samma argument som det ekonomiska stödet till inköp av miljöbilar.

Alliansregeringen införde en befrielse från fordonsskatt under fem år för nyinköp av en miljöbil, och en särskild supermiljöbilspremie för bilar med mycket låg klimatpåverkan. Systemen har gjorts om under den rödgröna regeringen, men fortfarande får bilar med låga utsläpp ett ekonomiskt stöd.

Och om det nu uppenbart är okej för borgerligheten att ekonomiskt stödja inköp av bilar med låga utsläpp, varför är det då principiellt fel att stödja inköp av andra sorters fordon, som också bidrar till att minska utsläppen?

”Det är nästan så att man förfaller till konspirationsteoretiska funderingar om att det är den gamla vanliga moderata oviljan att minska bilismen som spökar.”

Det är nästan så att man förfaller till konspirationsteoretiska funderingar om att det är den gamla vanliga moderata oviljan att minska bilismen som spökar. Man noterar i vart fall att M – som vanligt – vill sänka bensinskatten. Vilket knappast är något bra sätt att minska trafikutsläppen.

Men om nu kritiken mot elcyklarna handlar om någon sorts ovilja att med skattepengar subventionera privata inköp, vilket en del kommentarer tyder på – hur går det då ihop med de ständiga kraven på ständiga utökningar av rutavdragen? Som om något handlar om stöd till privat konsumtion.

I sin senaste budgetmotion vill M lägga 730 miljoner på utvidgat rutavdrag – mer än dubbelt så mycket, faktiskt, som stödet till elcyklarna (350 miljoner).

Det handlar om att höja högsta avdragsbelopp till 75 000 kronor, en kostnad för hushållstjänster som bara de allra högst avlönade har möjlighet att ta. Det handlar också om att införa nya bidragsberättigade tjänster, som att möblera om hemma (gissa vilka fuskmöjligheter det öppnar…), plantera trädgården och forsla bort trädgårdsavfall.

Ärligt talat – kan man inte sköta sin trädgård själv, då ska man inte be skattebetalarna ta över.

Motiveringen för utökade rutavdrag är att det ska skapa jobb. Det finns det många andra sätt att göra också – som fyller större behov, och som ger litet stadigare förankring på arbetsmarknaden, än att flytta runt möbler i andras hem.

Förresten, skulle inte de där 730 miljonerna vara till glädje för brandförsvaret?

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera

Aktuellt i Politiken – Socialdemokraternas nyhetstidning – Sveavägen 68, 111 34 Stockholm