Björn Fridén: Vårt samhällsklimat kommer att se banalt ut

Björn Fridén ställer sig frågan om varför klimatrapporteringen i media oftare handlar om flygskatt och billiga resor än det faktum att Arktis smälter.

Det här är en debattartikel eller en krönika. I dessa artiklar är det skribenten som står för innehållet. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media

Hur kommer det sig att bilbränder får löpsedlar – men att Arktis varit varmare än Sverige den här vintern blir utan?

Ska man inte rapportera om bilbränder? Jo, det är väl rimligt. Men om det varje dag dyker upp något som gör att man missar att en hel biotop kollapsat är något felriggat i hur man arbetar på svenska tidningsredaktioner.

Men, invänder någon, svenska medier har ju rapporterat om den abnorma issmältningen. Ja, någon artikel här och där blir det.

Som gemensamma SVT-SR-SvD-DN-Kit-lallarsatsningen faktiskt.se – som efter partiledardebatten kunde visa att biståndsminister Isabella Lövin hade haft fel när hon påstod att 200 000 kvadratmeter av Arktis is smälter varje minut. Den korrekta siffran var tydligen 71 347. Om man kollar bara på april. Och att titta på enskilda månader är förstås jättesmart för den som vill lära sig något om issmältning över tid.

Somliga – som Expressen och SvD – håller sig med en särskild bilaga för klimatet. Sedan fyller man resten av tidningen med artiklar om hur hemskt det är med skatt på flygbiljetter eller var du hittar klimathatande billiga resor.

Ibland går det så pass långt att vi får läsa artiklar om vilka exotiska platser du måste besöka nu innan global uppvärmning förstör dem. Senast var det SvD som drog till med detta ”edgy” grepp. Expressen har gjort det upprepade gånger.

”Det här påverkar förstås inte bara klimatet. Det gäller exakt alla långsiktiga samhällsfrågor. Bostäder, växande rasism, antibiotikaresistens, listan kan göras lång. Och den görs.”

Det är alltså inte vetskapen om global uppvärmning som fallerar hos pressen. Men något i hur man arbetar gör det nästan omöjligt att rapportera om den. Det är lite som koncentrationsförmågan hos ett spädbarn som druckit en dubbel espresso. Det räcker med att någon rasslar med nycklarna för att presskåren ska släppa allt vad långsiktighet heter och i stället jaga efter den där spännande blänkande saken.

Det här påverkar förstås inte bara klimatet. Det gäller exakt alla långsiktiga samhällsfrågor. Bostäder, växande rasism, antibiotikaresistens, listan kan göras lång. Och den görs.

Senaste SOM-mätningen visade just att vi svenskar oroar oss mycket för det långsiktiga. Fyra av de tio största orosfrågorna rör miljön. Men så finns det också ett grundmurat stöd för exempelvis flygskatten. För att vi bildar egna uppfattningar när mediehusen inte hänger med.

För en politisk rörelse som vill något borde slutsatsen vara enkel. Vi kan inte förlita oss på pressen för att bilda opinion. För att nå ut med budskap. Vi måste skapa våra egna vägar och kanaler.

När Arktis väl smält bort för gott kommer den här tidens mediala och politiska klimat verka fullständigt banalt.

Björn Fridén
Björn Fridén

Krönikör

Björn Fridén är redaktör för mediekritiksajten Mediebruset. E-post: [email protected]

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera

Aktuellt i Politiken – Socialdemokraternas nyhetstidning – Sveavägen 68, 111 34 Stockholm