Nina Wadensjö: Jag förstår inte upprördheten

facebook-share
När ett förslag presenteras börjar alltid några att rasa, och att protestera innan man läser verkar vara regel för allt fler, skriver Nina Wadensjö.

Det här är en ledartext eller en analys. Ledartexter och analyser är skrivna av Aktuellt i Politikens redaktion. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media

Jag känner inte igen mig i socialdemokratin just nu. Och då menar jag INTE att jag inte känner igen mig i vad partiledningen säger och tycker. Jag känner däremot inte igen mig i tonen mellan olika grupper och personer i partiet.

Att protestera innan man läser verkar vara regel för allt fler. Att höja rösten är viktigare än att reflektera, samtala och fundera. I stället ska man kasta sig ut i debatten och ta avstånd, fördöma eller klaga.

Och visst, man får tycka olika, det är ett stort parti och alla kan inte gilla allt. Det vore snarare mycket märkligt om det fanns en enda medlem som gillade allt. Men just nu blir debatten snabbt skoningslös.

”Vi borde kunna besinna oss.”

Vissa frågor erbjuder alltid chansen till höjt tonläge och protester. Främst gäller det de riktigt besvärliga frågorna, det vill säga allt som rör migration, integration, papperslösa och tiggare. När ett förslag presenteras börjar alltid några att rasa. Plötsligt är det någon som jämför Socialdemokraterna med Sverigedemokraterna. När det gått så långt börjar det bli riktigt svårt att backa bandet. Vi borde kunna besinna oss.

Jag läser det kritiserade förslaget som kallas ”En trygg migrationspolitik för en ny tid” och förstår inte upprördheten. Kanske är det snarare kommunikationen än innehållet som provocerar.

Det som stör mig mest är att orden ”för en ny tid” används i rubriken. Att det förut varit en annorlunda ”gammal tid” är en chimär, socialdemokratin har alltid stått för rimlighet, regler och tydliga lösningar. Det är därför alldeles självklart att S vill ha ordning och reda även på migrationen. Och att man velat det sedan lång tid.

”Låt oss titta på de viktigaste punkterna i det socialdemokratiska förslaget:”

Låt oss titta på de viktigaste punkterna i det socialdemokratiska förslaget:

• Sverige ska ha samma regler för asylmottagande som övriga EU, varken sämre eller bättre.

• Sveriges gränser ska kontrolleras. Alla ska – om det krävs – kunna identifiera sig för att komma in i Sverige. Det är inte konstigt, det är inte länge sedan det krävdes pass så fort du som svensk lämnade de nordiska länderna.

• Vi ska ha ordning på vem som är här och varför de är här. Därför ska Migrationsverket och Polisen få ökade möjligheter att kontrollera identiteten på den som söker asyl. Dessutom ska Rättsmedicinalverket få ökade resurser för att kunna göra snabbare åldersprövningar.

• Den som söker asyl ska gå att hitta medan ärendet behandlas, det ökar såväl effektivitet som säkerhet. Den som inte får stanna ska lämna landet, återvändandet måste öka.

• Den som får stanna ska även komma in i samhället så snart det är möjligt, segregationen ska minskas. Därför ska ebo skrotas. Den som har rätt till skydd ska få lära sig svenska och komma in i studier och arbete fortare än i dag.

Det här är en socialdemokrati jag känner igen mig i, den känns välbekant och trygg. Den bygger på ordning och reda i ett land där vi ska klara av att leva tillsammans.

Att som nyanländ få lära sig svenska, studera, jobba och ges en roll i samhällsbygget så snabbt som möjligt borde redan vara självklart. Lika självklart som att den som saknar skäl och rätt att vara här inte heller ska stanna kvar.

Alla som lever här ska ha möjlighet att etablera sig och vara en del av samhällsbygget. Vi får aldrig riskera att skapa en laglös skuggvärld för andra klassens medborgare. Naiva utopier om en värld utan gränser har inte med verkligheten att göra, och frågan är om vi någonsin kommer dit. Att drömma är en sak, att gemensamt lösa samhällsproblemen en annan.

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera

Aktuellt i Politiken – Socialdemokraternas nyhetstidning – Sveavägen 68, 111 34 Stockholm