Anne-Marie Lindgren: Skatt ska inte höjas eller sänkas efter personers uppförande

man-i-overall
”Och nu sitter vi där. Med ett arbetsliv som skriker efter plåtslagare, lastbilsförare, undersköterskor, VVS-montörer och kallskänkor.”

Det här är en ledare eller en analys. Ledare och analyser är skrivna av Aktuellt i Politikens redaktion. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media

För ett oändligt antal år sedan, på det avlägsna röda 60-talet, var jag studentpolitiker. Och då hände det att jag var med om att ta emot besök av studentpolitiker från andra länder. En replik från ett sådant besök har skapat ett bestående minne – därför att den i sig rymmer en viktig sanning om, egentligen, både samhälle och arbetsliv.

Repliken kom vid ett besök från Indien, när vi talade om betydelsen av att bygga ut universiteten. En av delegaterna konstaterade att i Indien var egentligen inte problemet brist på universitetsutbildade; själva högskolesystemet, menade han, var rätt väl utbyggt.

Däremot var det väldig brist på yrkesutbildat folk, folk som hade det praktiska kunnande som krävdes för att bygga hus enligt arkitekternas ritningar, göra de elektriska installationerna och få alla maskiner att fungera.

Exakt. Produktion kan ses som en kedja av insatser som måste länkas ihop för att slutresultatet ska hålla. Och saknas någon av dessa länkar, likgiltigt vilken, blir det problem för hela kedjan.

Arbetslivet kräver olika typer av kompetenser, helt enkelt.

Det märker vi i dag. I ett antal år har det talats om entreprenörernas stora betydelse, om specialisternas stora betydelse, om ledarnas stora betydelse, och alldeles särskilt förstås om de högavlönade direktörernas enorma betydelse. Och Jan Björklunds uttalade ambition med sin skolpolitik var att få fram fler Nobelpristagare.

”Och nu sitter vi där. Med ett arbetsliv som skriker efter plåtslagare, lastbilsförare, undersköterskor, VVS-montörer och kallskänkor.”

Och nu sitter vi där. Med ett arbetsliv som skriker efter plåtslagare, lastbilsförare, undersköterskor, VVS-montörer och kallskänkor. Och där bristen på sådant folk får produktionen att stanna upp och företag att missa tillväxtmöjligheter.

Vilket kanske har att göra med att man i jakten på att få fram fler entreprenörer och specialister och Nobelpristagare glömde bort att det behövdes en massa annat yrkesfolk också.

Det här handlar om mer än utbildningsväsendet. Det handlar om hela samhället.

För de här tendenserna, att betona vissa gruppers betydelse, grupper som framställs som viktigare än andra och som det följaktligen ska satsas mer på, den finns i hela debatten i dag.

Vi ser det i svallvågorna efter #metoo, som till allt annat också demonstrerar just inställningen att folk som i kraft av sin position är mer betydelsefulla än andra och får behandla dessa andra efter eget behag. Geniet är så viktigt att det inte behöver visa normal respekt för andra, nämligen.

Varför – förmodad – genialitet inte kan utvecklas fullt ut om geniet i fråga måste följa vanliga regler för civiliserat beteende är lika oklart som obevisat. Och man kan starkt misstänka att denna geniets, eller chefens, eller affischnamnets rätt att bära sig illa åt mot andra leder till en sämre totalprodukt, helt enkelt för att dessa andra som en följd av geniets agerande inte får utveckla sin potential fullt ut.

Det heter också att folk med högre utbildning bör beskattas extra förmånligt, en ”utbildningspremie” som tack just för att de utbildat sig. Det räcker alltså inte med att högre utbildning som regel ger chans till intressanta jobb, bättre arbetsmiljö och högre lön.

”Men skatt är ingen straffpålaga, och ingenting som ska höjas eller sänkas som belöning för någon sorts gott eller dåligt uppförande.”

I det ligger, underförstått, också föreställningen om att de högre utbildade är så mycket viktigare för samhället och ekonomin att man inte bör kräva så stora bidrag av dem till de gemensamma, skattefinansierade åtagandena.

Men skatt är ingen straffpålaga, och ingenting som ska höjas eller sänkas som belöning för någon sorts gott eller dåligt uppförande. Skatt är det vi betalar för att täcka kostnaderna för sådant som skola, sjukvård, omsorg, vägar, polis och försvar. Sådant som alla, högutbildade likaväl som lågutbildade, har precis samma behov av, och samma nytta av. Varför ska då somliga behandlas mer gynnsamt än andra när det gäller betalningen för det?

Samhället likaväl som arbetslivet är ett lagarbete. Ett lagarbete som kräver olika former av kompetens, och olika sorters insatser för att fungera väl. Det kräver ömsesidig respekt, och ömsesidigt erkännande av varandras likvärdiga betydelse.

 

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera

Aktuellt i Politiken – Socialdemokraternas nyhetstidning – Sveavägen 68, 111 34 Stockholm