Hans Rosling 2010: Att veta rätt är stort

Den folkkäre professorn och folkbildaren Hans Rosling hade en historia som medlem i S-studentföreningen Laboremus i Uppsala – innan han blev utslängd. Med anledning av hans bortgång publicerar AiP en intervju från augusti 2010.

Förra året utsågs professor Hans Rosling till en av världens 100 främsta tänkare – plats 96 – av det amerikanska magasinet ”Foreign Policy”. För snart 40 år sedan åkte han ut ur Socialdemokraterna.

Uppsalapojken från den fattiga sidan av staden gick med i S-föreningen Laboremus som nybliven student 1967. Han var intresserad av samhällsutveckling och började läsa statistik, men efter något år blev det medicin i stället.

Våren 1972 gjorde han studieuppehåll. Hans fru hade blivit färdig sjuksköterska och de reste för att studera socialmedicin i Bangalore i Indien och luffa runt i Asien.

– När jag kom hem till Uppsala, då var jag inte längre medlem i Laboremus eller Socialdemokratiska Arbetarepartiet!

LÄS MER: Vad säger en folkkär statistiker om vår tid? / AIP

Laboremus hade blivit allt mer vänstervridet. Till slut beslöt en majoritet att inte stödja S i valet och om en stadgeförändring som innebar att man lämnade partiet.

Hans Rosling gick aldrig in i något politiskt parti igen. Inte av brist på engagemang, men han har varit fullt upptagen med annat. FNL-rörelsen, Afrikagrupperna, undervisning, Läkare utan gränser, handleda doktorander i Afrika som i dag sitter på viktiga hälsovårdsposter i sina länder. Sedan 1999 är han professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet.

Att vara partipolitiskt fri­stående gör det möjligt att tala klarspråk och påverka opinionen, anser Hans Rosling.

[blockquote author=”Hans Rosling” pull=”left”]”Det är som att säga frälse och ofrälse. Adeln trodde att de för evigt skulle styra samhället, för de ofrälse spelade det ingen roll om de var ingenjörer eller statare”.[/blockquote]

I dag är hans mission att människor ska inse vad som händer i världen, genom stiftelsen Gapminder. En skev världsbild är inget bra underlag för att fatta beslut.

Han förutspådde redan 2004 att Kina skulle köpa Volvo; en logisk utveckling eftersom Kinas ekonomi är jämförbar med Sveriges när den första Volvon rullade ut från fabriken.

Att dela in världen i i- och u-länder är som att bunta ihop Sverige under Karl XII, Gustaf III, Hjalmar Branting, Tage Erlander och i dag, resonerar Hans Rosling.

– Det är som att säga frälse och ofrälse. Adeln trodde att de för evigt skulle styra samhället, för de ofrälse spelade det ingen roll om de var ingenjörer eller statare.

Har man sett Hans Rosling föreläsa har man förmodligen sett honom med en graf med olikfärgade bubblor. De visar relationen mellan hälsa och ekonomi i olika länder. Hälften av världens befolkning bor i dag i medelinkomstländer, inte fattiga länder.

– Vi använder inte studiet av länderna för att bestämma vår biståndspolitik. Vi använder våra egna erfarenheter från de sista 50 åren för att ge råd om hur andra länder ska utvecklas.

Ett utslag av västeuropeisk arrogans och okunnighet, menar Hans Rosling. Alla länder utvecklas inte på samma sätt. Samma åtgärd är inte meningsfull på Karl XIIs och Tage Erlanders tid.

– Det finns inget bättre för ett land än bra socialistiska ledare och en rörelse som representerar dem som har det hårdast i samhället. Det är bra för hela samhället.

– Det är ett under vad Lula gör! säger han och viftar med en tidning där Brasiliens president prisas för sitt ledarskap.

Även om han har lämnat partipolitiken har åren i Laboremus satt sina spår. Inte minst ett möte med Eduardo Mondlane från Moçambiques befrielserörelse.

– När han hörde att jag studerade medicin sa han ”kom till oss och arbeta”.

Så blev det också. Redan 1978 hade Hans Rosling och hustrun biljetter, men ett besked om testikelcancer kom emellan. Avresan fördröjdes ett och ett halvt år.

I Moçambique var Hans Rosling ensam läkare i ett område som ungefär motsvarar Gävleborgs län – och blev konfronterad med en sjukdom som inte fanns beskriven i läroböckerna.

– 21 augusti 1981 klockan åtta på morgonen blev jag forskare. Fram till dess hade jag varit mot forskning, säger han – med sänkt röst så här i Karolinska institutets forskartäta lokaler.

– Forskning var lite fånigt, sitta med papper i stället för att göra saker. Ödet bestraffade mig för det högmodet.