Göran Persson vänder blad

Foto: Alf Benavente/AiP

Som första tidning efter valförlusten har Aktuellt i Politiken fått en längre intervju med Socialdemokraternas avgående partiordförande Göran Persson.
I ett rakt och avspänt samtal med AiP:s chefredaktör Eric Sundström berättar Göran Persson om valförlusten, den egna framtiden och Sveriges kommande utmaningar.

Vid fikaborden utanför Göran Perssons rum på det socialdemokratiska riksdagskansliet sitter Pär Nuder och den tidigare statssekreteraren Sten Olsson och dricker kaffe. Jan Larsson kommer förbi, därefter Göran Persson själv. Gänget som har styrt Sverige i ett drygt decennium befinner sig nu i opposition i nya lokaler. Oppositionsledarens
arbetsrum är ännu inte fullt inrett, nya tavlor ska väljas. Göran Persson sätter sig ledigt vid arbetsrummets skrivbord och skalar en apelsin.

Tänker du ofta på de 60 000 röster som avgjorde valet?

– Det gjorde jag dagarna efter valet Men man kan inte gå runt och hänga upp sig på det. Det är fel attityd. De första 14 dagarna är naturligtvis en fruktansvärd period. Sedan måste du börja tänka på det framtidsinriktade.

– Det jag kan konstatera är att den inkommande regeringen har ett väldigt svagt mandat. De har inget röstmässigt mandat att genomföra ett systemskifte.

Men när du ser på valrörelsen i efterhand, är det något särskilt du ser som verkligen borde ha gjorts annorlunda?

– Det är klart, det finns tusen saker. Hade vi gjort allt rätt hade vi vunnit valet, naturligtvis. Särskilt med tanke på den utveckling som vi har och har haft i landet. Det är inte i politiken som jag tror att vi har så mycket brister. Däremot i sättet vi förde kampanj, sättet vi bearbetade media, och att vi aldrig riktigt fick upp de borgerliga i hörnet. De kom undan. Det är först nu efter valet som det redovisas vad de egentligen gick till val på. Vi försökte, men lyckades inte med den saken. Det är snarast där det ligger.

För din egen del, finns det något vägval där du känner att du borde ha agerat annorlunda?

– Jag har inte reflekterat så djupt än. Och jag väntar nog till valanalysen innan jag tar ställning till de sakerna. Men det är klart att det finns sådana saker också, under hela
fyraårsperioden. Det är självklart. Det handlar inte bara om valrörelsen. Vi ska komma ihåg att valrörelsen bara påverkade opinionsläget marginellt. Det här grundlades tidigare.

Tänker du på jobbfrågan?

– Vi skulle ha satsat hårdare 2003–2004 på att hålla tillbaka framför allt ungdomsarbetslösheten. Det hade gått. Men när vi väl gjorde det 2004, Bosse Ringholms sista budget, blev vi beskyllda för att föra en ekonomisk politik som ledde till överhettning. Men det var precis tvärtom, det visar hur svårbedömt det var. Men där tycker jag också, med facit i handen, att vi skulle ha trott på vår egen bedömning, och inte ha lyssnat  till så kallade experter.

Hur bör s samverka med mp och v inför nästa val?

– Vi måste inse en sak, och det är att om fyra år så har vi ett lättare läge, det skulle jag tro. Jag tror att vi har ett större röststöd om fyra år. Sedan ska vi ha en parlamentarisk
strategi som håller för fyraårsperioden och helst för ytterligare fyra år. Och jag ser inget annat alternativ än ett samarbete med v och mp, också under framtida mandatperioder.

Om vi blickar framåt, vilka frågor tror du socialdemokratin brottas med om 15 år och vilka krav ställer det på socialdemokratins framtida ledare?

– Först har vi klimatförändringen som kommer att innebära en enorm utmaning för varje regering, varje politiker, varje land. Det handlar om allt från energiförsörjning över
till råvaruhantering. Vi har förutsättningar att vara världsledande i den processen av många skäl, inte minst kunskaps- och engagemangsnivån bland vanligt folk.

– En fråga är hur vi ska dra fördel av att vi kommer att leva i den del av världen som kanske har den bästa ekonomiska utvecklingen. Östersjöregionen, den här delen av Europa, kommer att ha jättestora fördelar, det har jag sagt i tio års tid. Vi måste fortsätta nätverksbygget kring Östersjön.

– Det tredje, som ju är kopplat till det, är naturligtvis vart EU går och hur stort EU blir och hur EU ska styras och hur Sverige ska hantera sin röst inom en union som om 15 år omfattar ytterligare en fyra fem länder. Kanske inte Turkiet, det tror jag inte om 15 år, men andra länder. Vart tar det här vägen?

– Sedan har vi vår egen interna situation i landet med allvarliga tecken på ökad ojämlikhet. Bristen på livschanser för många människor är påtaglig redan från början. Det finns en stark ojämlikhet i det svenska samhället som är kopplat inte minst till integration och arbetslöshet. Hur hanterar man en dual situation där man har kvardröjande arbetslöshet och samtidigt brist på arbetskraft i vissa sektorer? Om marknadskrafterna ska lösa detta på egen hand kommer man vara tvungen att släppa fram en jättelik satsning på låglönejobb, och det vill vi inte ha.

– För det femte har vi frågorna som rör indelningen av Sverige. Hur ska Sverige styras? Hur ska vi hålla ihop en nationalstat i ett läge där de regionala krafterna blir allt starkare? Hur ser vår infrastruktur ut om 15 år? Hur håller vi i Sverige jämna steg med länder i vår omvärld som är tätt befolkade? Som tävlar med oss men med helt andra villkor?

– Ingen av de här frågorna löser du genom att avveckla samhällets institutioner. Marknaden själv kommer inte att ha svaren. Ofta kanmarknaden användas som verktyg, men marknaden får aldrig bli styråran. Det måste politiken vara.

– Min slutsats blir att det behövs mer socialdemokrati, inte mindre.

– Och det kan sägas efter ett val där vi har förlorat, men där vi förlorade väldigt mycket för att våra motståndare sa att de var mer av socialdemokrater. Det är paradoxen.

Men hur tror du att arbetarrörelsen, parti och fack och sidoorganisationer, ser ut i den här framtiden om 15 år?

– Jag tror inte att vår rörelse kommer att genomgå några dramatiska förändringar under de kommande  15 åren. Vi kommer fortfarande att ha ett nära facklig-politiskt samarbete, jag har sagt länge att det kommer vi att ha under överskådlig tid. Så småningom hamnar väl de fackliga organisationerna i andra organisationsstrukturer, det skulle jag tro. Och då kanske det här också förändras, det vi har som samarbete. Men inte inom de kommande 15 åren, det tror jag inte.

Hur ser du själv på din framtid, vad gör du om 15 år.

– Då är jag fortfarande starkt verksam i riksdagen (skrattar).

Men allvarligt: Är du intresserad av ett annat politiskt jobb?

– Det är en jättesvår fråga. Jag ska leda partiet med omtanke och omsorg till mars och se till att den som kommer efter mig – hon eller han – får de bästa möjliga förutsättningar att driva ett aktivt politiskt arbete.

– Sedan ska jag ägna mig åt något annat. Jag kommer aldrig att lämna politiken helt, i den meningen att jag kommer att släppa intresset eller närvaron. Jag är trots allt inte lastgammal, även om jag väldigt bestämt känner att jag har gjort mitt i den här funktionen, absolut. Och jag kanske inte ens hade stannat så här länge om inte tragiska omständigheter hade inträffat, jag tänker naturligtvis på mordet på Anna Lindh, så är det ju.

– Men jag har sysslat med politik sedan jag var 14 år. Jag kommer inte att sluta helt. 14 år är den åldern då man kan gå med i SSU. Det är inte så långt från Torp till Bommersvik. Tar du bilen när SSU:arna och studentförbundarna ringer?

– Absolut. Självklart. Men sedan hoppas jag att jag får lite mer tid för jord och skog. Det är ju något jag brinner för, ett intresse som sitter djupt. Men sedan kanske ett och annat i en annan del av samhället. Kyrkan, kulturen, eller folkbildning, vi får se. Men där finns jag, har alltid funnits, det vore märkligt om jag inte skulle fortsätta där.

Och gärningen som partiordförande avslutas i mars, finns det något särskilt du vill bli ihågkommen för, något som nya generationer av SSU:are alltid ska förknippa dig med?

– Nej, den dagen man börjar med sådana tankar, den dagen ska man också börja skriva sin gravsten. Det gör jag inte än, den frågan får vänta i 30 år till. Men jag hoppas verkligen att det finns väldigt mycket kvar att göra som jag så småningom kommer att vara ihågkommen för, och som fortfarande ligger framför oss.

– Jag gör inte bokslut, det är ett kapitel som tar slut, jag vänder blad men boken är långtifrån färdigskriven.

Åtta snabba till Göran Persson

Skönlitteratur som du ska läsa?

– Norrmannen Terje Vesaas, som jag anser är större än Knut Hamsun.

Någon tv-serie du missade som du nu köper som dvd-box?

– Alla pratar så gott om ”Vita Huset”, jag ska ge det en chans i ett sammanhållet block.

Museum du ska gå på?

– Jag vill fortsätta lära mig mer om konst, i synnerhet den som är skapad i Sverige efter 1980.

Vad kommer du att sakna mest?

– Vårarna med alla distriktskongresser, som avslutas med Första maj. Och mötena med internationella kollegor.

Internationell ledare du kommer att sakna?

– Tony Blair, men jag hoppas hålla kontakten med honom, som jag gör med Gerhard Schröder.

Vilken var din första present till Anitra?

– Ett par arbetshandskar, och sedan en skottkärra.

Ska du starta en hemsida eller blogg?

– Det utesluter jag inte. Jag har börjat skriva lite igen, det kanske blir en memoarbok.

Något konkret råd till din efterträdare?

– Gör det på ditt eget sätt, annars orkar du inte.

Eric Sundström

Kontakta oss
Kontakta oss

E-post: [email protected] Telefon: 08-700 26 00 Postadress: AiP, 105 60 Stockholm Besöksadress: Sveavägen 68, 111 34 Stockholm

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera