Kata Dalström får minnesmärke i Stockholm

Sverige är fattigt på minnesmärken över arbetarrörelsens kvinnor. Men nu har agitatorn Kata Dalström fått en minnesplakett på huset där hon bodde sina sista år, Västmannagatan 88 i Stockholm.

Kata Dalström  (1858–1923) var en av den tidiga arbetarrörelsens populäraste agitatorer. Kanske lite otippat för en kvinna med överklassbakgrund som var gift med en betydligt äldre, konservativ man och hade sju barn.

När hon började engagera sig var det med sådant som var acceptabelt för kvinnor i borgarklassen på den tiden, som folkbildning och välgörenhet. Men hon kom till en punkt då hon insåg att det inte var nog för att förändra världen.

– Hon hade en stark tro på att människan kan bli bättre, att ett rättvist samhälle med goda människor som är solidariska med varandra är inom räckhåll. Men för att nå dit krävs handling, säger Gunnela Björk, som 2017 gav ut boken ”Kata Dalström. Agitatorn som gick sin egen väg” (Historiska media).

Kontakter med den första generationen kvinnor i arbetarrörelsen påverkade Kata Dalström starkt. 1894 gick hon med i det då fem år gamla socialdemokratiska partiet. Där kom hon att bli den första kvinnan i partiledningen då hon 1900–1905 satt i partistyrelsen och verkställande utskottet.

Hon var en populär och efterfrågad agitator som gjorde månadslånga resor för att besöka orter runt hela Sverige. Då talade hon m vikten av allmän och lika rösträtt och facklig och politisk organisering. När Socialdemokraternas Ungdomsförbund till valrörelsen 1911 köpte in två röda bilar – ett oerhört modernt inslag vid den här tiden – var det Kata som åkte med första etappen för att kampanja i Södermanland.

Hon uppfattades sig som religiös och argumenterade för att kristna människor borde vara socialdemokrater, men var däremot starkt kritisk till statskyrkan. Mot slutet av sitt liv blev hon buddhist.

Kata Dalström befann sig på vänsterkanten av partiet och vid partisprängningen 1917 lämnade hon Socialdemokraterna för att gå med i det nybildade Socialdemokratiska Vänsterpartiet, föregångaren till dagens Vänsterparti.

Västmannagatan 88 låg då i utkanten av Stockholm. Kata Dalström hade en liten tvåa, som vännerna kallade för ”tändsticksasken”. Här bodde hon 1915­–1923, alltså vid den tidpunkt när Sverige faktiskt fick allmän och lika rösträtt. 17 november 1918 ställde sig riksdagen bakom en skrivelse om att införa allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. De formella besluten om rösträtt i riksdagsval antogs i riksdagen 1919 och 1921 men redan 1919 fick kvinnorna rösträtt i kommunalvalen.

I dag är Västmannagatan  88 ett privatägt hyreshus och fasaden har prytts av en minnestavla på initiativ av Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap.