”Bankerna gör uppenbara övervinster”

Ska staten stötta kommunerna när välfärden krisar? Det har Markus Kallifatides från Reformisterna och Fredrik Kopsch från Timbro delade åsikter om.

Markus Kallifatides, ordförande Reformisterna:

1. Varför/varför inte är förslaget om bankskatt bra?

Förslaget är väl värt att pröva. Bankerna gör uppenbara övervinster genom expanderande räntenetton i och med uppgången i det globala ränteläget efter en längre period med exceptionellt låga räntor, inklusive Riksbankens styrräntor. I vad mån en tillfällig skatt skulle vältras över på bankkunder – och vilka och hur – är en empirisk fråga som väntar på svar.

2. Ska staten subventionera ny kärnkraft?

Staten ska inte särbehandla något enskilt kraftslag. Vi kommer att behöva stora investeringar i energieffektivisering, elproduktion, energilagring och smart distribution. Staten – och EU – har givetvis avgörande roller att spela i detta och bör finansiera samhällsnyttor kopplade till el- och energiförsörjningssystemet som helhet. Personligen är jag helt förskrämd inför den ”kärnkraftstourette” som tycks ha drabbat den politiska högern. Den kan komma att stå landet oerhört dyrt. Genom direkta och irrationella överföringar av skattemedel givetvis, men också genom att företagsutveckling inom el- och energisektorerna kommer ske någon annanstans än i Sverige när allt nationellt ”syre” går åt till ett kraftslag.

3. Ska staten stötta kommunerna ekonomiskt i välfärdskrisen?

Ja, självklart. Varje arbetad timme i välfärden behövs i detta läge, både för medborgarna som behöver och förtjänar välfärdstjänsterna utförda och för samhällsekonomin som inte behöver högre undersysselsättning än vi redan har. Staten har systematiskt vältrat över ansvar på kommunerna, men hållit sin andel av finansieringen konstant över lång tid, och därmed underfinansierat sektorn. Därtill saknar kommunerna möjlighet att finansiera sin verksamhet på ett fördelningspolitiskt rimligt, det vill säga progressivt, sätt. Välfärden står dessutom inför enorma nyrekryteringsbehov det närmaste decenniet och allt annat än att staten växlar upp sin andel av finansieringen är direkt ansvarslöst. Nivån på den ekonomisk-politiska debatten på området från svensk höger är förbluffande låg. Det blir slaget om välfärdsstaten som ger oss socialdemokrater nästa mycket långa maktinnehav i svensk politik efter nästa val.

Fredrik Kopsch, chefsekonom Timbro:

1. Varför/varför inte är förslaget om bankskatt bra?

Det brukar låta att bankerna gör övervinster, och att övervinsterna måste beskattas. Men även om det syftet kan låta nobelt, får en bankskatt oönskade konsekvenser.

Politiker har redan drivit Nordea till Finland. Men även om banker stannar kommer kostnaden för en bankskatt att övervältras på kunderna.

Tillfälliga övervinster leder till ökad konkurrens, som pressar priser. Om det inte sker måste förklaringen sökas i begränsningar för företag att komma in på marknaden. Den svenska bankmarknaden är koncentrerad, med fyra storbanker. Låg konkurrens innebär att bankerna har stor makt att sätta priser på finansiella tjänster. En bankskatt skulle inte påverka vinsterna, men kommer definitivt att synas i högre bolåneräntor.

2. Ska staten subventionera ny kärnkraft?

Det bästa vore om elförsörjningen sköttes av den fria marknaden. Den framtida ökande efterfrågan på energi, till följd av stora företagsinvesteringar, skulle skapa goda förutsättningar för lönsamhet i kärnkraftsinvesteringar. Men vi måste också ta hänsyn till hur regelverk och politiska förutsättningar påverkar investeringsviljan i olika kraftslag.

Det går inte bortse från att svenska politiker under decennier skapat en stor politisk osäkerhet för kärnkraft. Sex av tolv reaktorer har tagits ur bruk på politisk grund. Långsiktiga investeringar kräver politisk stabilitet. För att starkare binda politiken vid framtida investeringar kan det vara bra att låta staten bära en del av riskerna. Regeringens föreslagna kreditgarantier är en möjlig framkomlig väg.

3. Ska staten stötta kommunerna ekonomiskt i välfärdskrisen?

Kommuner har möjlighet att avsätta överskott i utjämningsreserver. Tanken är att de ska kunna spara under goda tider, för att använda under sämre. De senaste tio åren har kommuner valt att inte nyttja den här möjligheten. Sammanlagt hade 108 miljarder kunnat sparas till i dag.

När staten går in och hjälper kommuner som vägrat ta sitt ansvar skapas incitament att även i framtiden strunta i att spara för sämre tider. Resultatet blir resursslöseri, och att staten måste skjuta till medel till dåligt skötta kommuner i stället för att satsa dem där de gör nytta. Exempelvis i skattesänkningar på arbetsinkomster.