Det ekonomiska våldet måste kriminaliseras
Det börjar sällan med ett slag. Det kan vara ett ifrågasatt inköp eller ett lån som tillfälligt måste stå i kvinnans namn. Och innan hon hinner reagera är friheten borta och ersatt av ekonomiskt beroende. Medan regeringen står passivt vid sidan av förlorar fler kvinnor sin frihet.
Ekonomiskt våld är en av de mest osynliga men förödande formerna av mäns våld mot kvinnor. Det är när man hindrar kvinnor från att arbeta eller studera, kräver motprestationer för pengar eller tvingar henne att ta lån som i hennes namn vilket betyder år av skuldfällor.
Brå visar att nästan sex procent av Sveriges kvinnor utsatts. Forskning visar att risken fördubblas när kvinnor blir mammor. Trots att våldet är välkänt saknas fortfarande politisk vilja att stoppa det.
Riksrevisionen har riktat skarp kritik mot regeringens arbete att förhindra det ekonomiska våldet. De följer inte upp lagstiftningen, saknar rutiner för att stoppa att myndigheter utnyttjas i våldet och har låtit ekonomiskt våld hamna utanför den nationella strategin trots att Sverige lovade att motverka det redan 2014 när Istanbulkonventionen ratificerades.
Riksrevisionen har riktat skarp kritik mot regeringens arbete att förhindra det ekonomiska våldet.
Det är kvinnorna som betalar priset. Skuldsättning och betalningsanmärkningar gör det svårt att lämna relationen och svårt att skaffa bostad. Helt enkelt svårt att börja om. Ekonomin blir för många den största låsningen.
Vi S-kvinnor accepterar inte detta. Varje kvinna som lämnar en våldsam relation ska mötas av samhällets fulla stöd ut ur våldet.
Vi kräver att ekonomiskt våld kriminaliseras. Ingen våldsutövare ska kunna ruinera sin partner genom att ta över hennes inkomster eller kontrollera hennes pengar. Precis som annat våld i nära relationer handlar detta om makt och kontroll. Det är ett förtryck som hör hemma långt ifrån ett jämlikt samhälle.
För många krävs också en konkret möjlighet att fly. Därför föreslår vi en försöksverksamhet med ett kvinnofridsstöd i form av flyttstöd, så att ekonomin aldrig blir det hinder som håller kvinnor kvar hos förövaren.
Mäns våld mot kvinnor måste bekämpas i alla dess uttryck. Det kräver en regering som agerar. Vi har inte råd med mer passivitet. Nu krävs handling.
Annika Strandhäll, ordförande S-kvinnor
Tara Twana, ordförande Stockholm stad
Eva Fagerhem, ordförande Hägersten kvinnoklubb
Tora Mårtensson, ordförande Avantgarde kvinnoklubb
Elisabeth Antfolk, ordförande Alina kvinnoklubb
Helen Rezene, ordförande Sydost kvinnoklubb
Niki Konomi, ordförande Vällingby kvinnoklubb
Mirja Räihä, ordförande LO-kvinnoklubb
Luna Recarbarren, ordförande Unga S-kvinnor Rebella
Malin Hammarström, ordförande Älvsjö Herränge kvinnoklubb
Nimo Salah, ordförande Järva kvinnoklubb
Sadia Ali, ordförande Hässelby kvinnoklubb
Mia Andersson Wikholm, Stockholms Allmänna kvinnoklubb
Stara Khorami, ordförande Skärholmen kvinnoklubb
Sonja Gardefjord, ordförande Vasastan-Östermalm kvinnoklubb
Gerd Sjöberg Granlund, ordförande Bromma kvinnoklubb
