Nina Wadensjö: När blev det sanna underordnat en känsla?

Foto: Pixabay

Det här är en ledartext eller en analys. Ledartexter och analyser är skrivna av Aktuellt i Politikens redaktion. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media

Vi lever i en tyckandets tid. Det är de starka och snabba känslostormarnas tid. Det är paradoxalt, för samtidigt vet och kan vi mer än någonsin, forskningen tar sig fram genom område efter område och vi har nästan svårt att hänga med.

Samtidigt tycks det om det mesta, känslor och föreställningar, inte sällan vanföreställningar, får ta plats. Vid köksbord och i fikarum, men även i sociala medier och i medias alla debattprogram och morgonsoffor. Att veta är stort men att tycka är större, helt enkelt.

Hur blev det så här? Hur kunde vad som är sant underordnas vad som är en känsla, en uppfattning, ett obekräftat rykte. Varför bemöts faktaargument om brottsligheten i Sverige med svaret ”jag vet vad jag tycker, det kvittar vad statistiken säger”. För det händer. Det är bara att lyssna på Ring P1 eller läsa ett valfritt kommentarsfält i någon Facebookgrupp. Och det här gäller verkligen inte bara hur vi ser på brott utan många andra områden.

Var sjätte minut dör ett barn i världen i mässling, en av världens absolut farligaste barnsjukdomar. I Sverige har vi varit förskonade från sjukdomsutbrott länge, tack vare att vaccinet ges till alla barn. Det skyddar inte bara de barn som får själva sprutan, det allmänna vaccinationsprogrammet leder till att även spädbarn och sjuka som inte vaccinerats är skyddade. Vaccination är en solidaritetshandling.

Mässling har sedan länge varit en så gott som okänd sjukdom här, men de senaste åren har sjukdomsfallen blivit fler. När allt fler barn inte vaccineras ökar riskerna, inte minst för de yngsta och svagaste.

[blockquote author=”” pull=”normal”]”Jag har skrivit om vaccinationsmotståndarna förut. De är ett hårdfört gäng och deras alternativa fakta sprids snabbt bland småbarnsföräldrar och en del av dem blir skrämda.”[/blockquote]

Jag har skrivit om vaccinationsmotståndarna förut. De är ett hårdfört gäng och deras alternativa fakta sprids snabbt bland småbarnsföräldrar och en del av dem blir skrämda. Det är lätt att förstå. Vem vill vaccinera sitt barn om det kan leda till en annan sjukdom, vem vill fatta det beslutet?

Det gick så långt att en barnavårdscentral i Stockholm avrådde föräldrarna från att vaccinera sina barn. Landstingets siffror visade att bara 38,7 procent av barnen som tillhörde vårdcentralen hade vaccinerats mot mässling, påssjuka och röda hund, jämfört med 97 procent i hela länet. Barnavårdscentralen stängdes några månader senare, men frågan är hur det kunde bli så här? Vart har förnuftet tagit vägen?

Media har ett ansvar. Efter en debatt om mässlingvaccin i Studio Ett för snart två år sedan fick radiokanalen P1 stark kritik. I debatten ställdes en forskande expert mot en tyckande aktivist, på lika villkor.

Rockland County, norr om New York City, har just nu ett utbrott av mässling. Därför har barn som inte är vaccinerade förbjudits från att vistas på allmänna platser som skolor, kyrkor och shoppingcenter. Straffet är 500 dollar i böter och upp till sex månader i fängelse. Samtidigt har WHO deklarerat att vaccinmotståndet är ett av världens tio främsta globala hälsohot.

I svenska grundskolor lärs faktagranskning och kritiskt tänkande ut, inte minst med hjälp av Statens Medieråd. Mycket tyder på att barn är på väg att bli bättre på att skilja på vad som är sant och falskt än vad vi vuxna är.

Det räcker inte. Det är därför hög tid att starta en omfattande och långsiktig folkbildningsinsats om vetenskap, forskning och faktagranskning. Tyvärr.

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera

Aktuellt i Politiken – Socialdemokraternas nyhetstidning – Sveavägen 68, 111 34 Stockholm