Det krävs förändringar i partiets organisation

Foto: Ylva Säfvelin

Sverigedemokraterna utmanar på allvar Socialdemokraterna om positionen som det största arbetarpartiet. Tankesmedjan Katalys drar i sin valanalys fem slutsatser av valresultatet och anser bland annat att partiet måste förändra sitt sätt att arbeta.

Det här är en debattartikel eller en krönika. I dessa artiklar är det skribenten som står för innehållet. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media

Oavsett sammansättning på nästa regering måste vi slå fast att valet 2018 gick oerhört dåligt för Socialdemokraterna (S). En blå-brun våg har slagit in över landet och resultatet kommer att synas i politiken de kommande åren.

I den valanalys Katalys nu presenterar, och som är den första i arbetarrörelsen, pekar vi på att det socialdemokratiska fortet håller på att falla: Sverigedemokraterna (SD) utmanar nu på allvar S om positionen som det stora arbetarpartiet.

Årets valresultat måste sättas in bilden av en lång utförslöpa för svensk socialdemokrati. Det är viktigt att förstå dimensionerna i den nuvarande krisen och se det stora behovet av politisk och organisatorisk förnyelse och den överhängande risken för en total genomklappning framöver. Det är också slutsatser som har direkta konsekvenser för om socialdemokratin i detta läge bör sätta sig i en mittenorienterad regering och vilken politik den bör föra.

Vår analys landar i fem slutsatser:

1. Socialdemokraterna förlorar när arbetarna överger partiet

Valet 2018 var ett katastrofval för S som fick sitt sämsta valresultat någonsin. Röstandelen är lägre än i valet 1911. Resultatet är något bättre än för de S-partier som kollapsat ute i Europa men svensk socialdemokratis ambition kan inte vara att pysa ihop lite långsammare än sina systerpartier i Europa.

Socialdemokraterna tappar sina kärnväljare till SD i allt snabbare tempo: Bland LO-medlemmar fick S för första gången någonsin mindre än hälften av rösterna. 41 procent av LO-medlemmarna röstade på S vilket var ett tapp med 12 procentenheter, medan SD fick 24 procent i samma grupp, en uppgång med 7 procentenheter.

Även bland de arbetslösa, sjukskrivna och hos de med aktivitetsersättning rasade S och SD närmar sig snabbt. S tappar mest där man tidigare var starkast. Kärnväljare som tagits för givna i decennier överger nu partiet. SD utmanar därmed på allvar S om att vara det största arbetarpartiet.

I väljarkåren i stort blåser högervind. Nära 60 procent av väljarna röstade blå-brunt till riksdagen. 205 mandat är mer än 144. De två röda partierna, S och V fick tillsammans bara stöd av 36 procent av väljarna. 2022 kommer det vara två decennier sedan de rödgröna partierna senast fick majoritet i ett svenskt riksdagsval.

Utvecklingen ovan innebär inte bara en kris för S utan för demokratin. Högerpopulismens framfart är ett allvarligt hot mot både den liberala demokratin och välfärdsstaten. Detta blir särskilt tydligt när centrala delar av näringslivseliten öppnar för att borgerligheten ska samarbeta med SD.

2. Socialdemokratins hegemoni är bruten

Trots denna utveckling är det många som lugnt håller fast vid en falsk självbild av Sverige som ett socialdemokratiskt välfärdsland med hög jämlikhet. Men den socialdemokratiska välfärdshegemonin är bruten. Sverige har blivit en nyliberal experimentverkstad där ojämlikheten ökar snabbast i den industrialiserade världen vilket resulterar i en extrem förmögenhetskoncentration. Kapitalet kontrollerar allt större delar av samhället och har i dagsläget försäkrat sig om en stabil majoritet i riksdagen genom att SD levererar arbetarväljare för en politik som gynnar den ekonomiska elitens intressen.

Arbetarrörelsen måste inse allvaret, se det politiskt organiserade näringslivets enorma framgångar de senaste decennierna och sätta en egen agenda.

3. 2020-talets utmaningar kräver en ny ekonomisk politik

För att ge socialdemokratin en politik som kan möta människors rättmätiga krav på välfärdsstaten måste samhället klara av att göra de investeringar som krävs. 1990-talets lösningar och fokus på åtstramningspolitik fungerar inte för 2020-talets utmaningar.

En sådan ny reformism kräver att vi omprövar den ekonomiska politik som har lett oss till en situation med skenande ojämlikhet och en välfärdsstat som går på knäna. Socialdemokraterna kan inte bidra till ytterligare en högersväng de kommande åren.

En ny ekonomisk politik innebär ett nytt finanspolitiskt ramverk, slopade överskottsmål i statens finanser och en politik som möjliggör låneinvesteringar till bostadsbyggande, offentlig infrastruktur och klimatanpassning.

Dagens maniska avbetalningar på statsskulden måste avbrytas, vilket exempelvis bankekonomen Annika Winsth påtalat. Under den gångna mandatperioden har regeringen enligt sin finansminister sparat 166 miljarder.

Samtidigt går välfärden på knäna, pensionärer tvingas samla tomglas och medelklasshushållen får ta på sig extrema privata lån för att klara sin bostadsförsörjning.

Förutom en ny ekonomisk politik behövs också en reformering av skattesystemet, pensionssystemet, en ny social bostadspolitik och massiva klimatinvesteringar. Frågan som måste ställas är hur väl detta kan göras i samverkan med borgerliga partier.

4. Bygg en levande folkrörelse

I valrörelsens slutskede visade tiotusentals S- och LO-aktiva vilken enorm kraft det finns i arbetarrörelsen. Förmågan att väcka en livaktig politisk rörelse är arbetarrörelsens största möjlighet till framgång de kommande åren.

Men en arbetarrörelse är ingen pop-up verksamhet vart fjärde år. En rörelse är inte neutral inför det politiska programmet eller för hur rörelsen fungerar. Därför krävs omfattande förändringar i S-organisationen:

Medlemmar får inte längre ses som en belastning. S måste bli mer lyhört och demokratiskt, med fler beslutande medlemsomröstningar, full motionsrätt till kongresserna och möjlighet för aktiva att vara med och utveckla socialdemokratiska reformförslag.

Man måste också våga modernisera de interna processerna och liksom nästan alla andra demokratiska partier i Västvärlden ha öppna kandidaturer till ledningen och direktval via medlemsomröstning till partiledarposten.

Partisekreterarens roll behöver också ändras till mer av ett ombud för partiet och medlemmarna och även denna post bör väljas via medlemsomröstning.

5. Krisen kräver äkta förnyelse

Det finns en stor risk att socialdemokratin kan gå under som politisk kraft. Alternativet är att man finner ett momentum för en ny politik som utmanar både den ekonomiska elitens nyliberalism och den högerradikala nationalism som uppstått i dess kölvatten. Att stoppa den legering som just nu sker mellan näringslivshögern och den radikala nationalismen ser vi som en kärnfråga för alla demokrater i vårt land, men en överlevnadsfråga för arbetarrörelsen.

Men om S inte förnyar sin politik och organisation talar allt för att de kommande valen kommer följa den trend vi sett: med en accelererande avveckling av stödet för socialdemokratin i vårt land.

Vi anser att hela arbetarrörelsen måste se allvaret och agera för att vända utvecklingen.

För att klara detta behövs rejäla omtag: i den ekonomiska politiken och i ett antal sakpolitiska områden, och i partiets organisatoriska struktur som i framtiden måste uppmuntra och möjliggöra en levande och engagerad politisk rörelse.

Det är dags att börja bygga en ny stark socialdemokrati för det 21:a århundradet. Tiden för ständiga reträtter måste vara slut.

Enna Gerin
utredare vid Katalys

Daniel Suhonen
chef fackliga idéinstitutet Katalys

Valanalysen ”När kapitalet vann valet” kan läsas på www.katalys.org

Debattartikel/Krönika
Debattartikel/Krönika

Aktuellt i Politiken publicerar debattartiklar och krönikor om politik. I dessa artiklar är åsikterna i texterna skribenternas egna. Kontakta oss på [email protected] för mer info. Textlängd är 3 500 tecken inklusive blanksteg.

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera

Aktuellt i Politiken – Socialdemokraternas nyhetstidning – Sveavägen 68, 111 34 Stockholm