Nina Wadensjö: Illa när åsikter förklär sig till vetenskap

Jordan B Peterson. Foto: Adam Jacobs/Wikimedia

Det här är en ledartext eller en analys. Ledartexter och analyser är skrivna av Aktuellt i Politikens redaktion. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media

Det är lätt att tro att det som kallas polarisering främst handlar om det mest uppenbara, det vi ständigt möter i verkligheten eller via media. Rasistiska partier, högerextrema grupper på nätet, nazistmarscher, attentat mot synagogor. Men också om liknande uttryck på vänstersidan, även om de vänsterrevolutionära terroristgrupperna från sjuttiotalet numera lyser med sin frånvaro. Men det finns en vänstertrend i polariseringens tid även om den inte är lika synlig.

I sitt snällaste uttryck handlar det om en vilja att ständigt definiera sig själv och andra genom det som skiljer i stället för det som förenar, men också om en bubblande revolutionsromantik och i värsta fall om en direkt våldsutövning. Extremvänster och extremhöger möts när de når sina yttersta uttryck, då sluts cirkeln.

Det handlar också om de ledare som väljs i många länder, de som vinner genom förenklade och kategoriska slagord och därefter eldar på polariseringen ytterligare. Världen fick Donald Trump som amerikansk president och efter det känns den sig inte riktigt lik. Men vi ser liknande ledarskap i många andra länder nu, eller åtminstone liknande retorik. Retorik som splittrar mer än den enar. Antingen splittrar den människor och grupper inom landet, eller så ökar den klyftorna mellan olika länder. Ofta både och. Turkiet, Brasilien, Italien, Ungern – listan kan göras mycket lång på ledare som ständigt använder sig av snabba utspel och förenklad retorik för att skapa ökad splittring.

”Men kultur har alltid varit en väg till att legitimera obskyra åsikter, att öka splittringen. En bok eller en föreläsning kan ge legitimitet och trovärdig patina åt den mest oseriösa charlatan.”

Men det finns en annan polarisering som bekymrar mig nästan ännu mer. Det är den när ett murket och tillbakablickande tankegods sipprar in i vår vardag via media, böcker, musik. Kultur är annars oftast något som kan berika, utveckla och vidga vyerna. Men kultur har alltid varit en väg till att legitimera obskyra åsikter, att öka splittringen. En bok eller en föreläsning kan ge legitimitet och trovärdig patina åt den mest oseriösa charlatan. Den hobbyfilosof som tidigare stod på Kiviks marknad och sålde sin egentillverkade bok kan nu nå miljoner läsare via nätet. Och när något eller någon väl blivit ett nätfenomen står dörrarna öppna även i traditionell media. Ingenting konstigt med det, det är ju ett fenomen och värt att skildra. Men också viktigt att kritiskt granska.

Nyligen har amerikanen Jordan B Peterson synts mycket i svensk media. Han kallar sig nog helst för författare och psykolog, kanske till och med filosof. Hans föreläsningar på nätet har oerhört många tittare, och hans böcker är internationella bästsäljare. Men mycket tyder på att han egentligen borde kallas för en manipulativ och ultrakonservativ demagog. Både böcker och föreläsningar tycks vara fulla av grumligt tankegods som gärna talar till män, inte minst unga män, som söker en plats i en modern värld där den traditionella mansrollen har förändrats.

Svenska Dagbladet gjorde nyligen en kritisk granskning av Jordan B Peterson och hans idéer i en lång och läsvärd text. Frågan är om det gör någon större skillnad, Jordan B Peterson har redan enorma följarskaror. Men när samma författare bjuds in till ett mysigt samtal hos Skavlan, så känns det väldigt oroande. Det är när åsikter förklär sig till vetenskap som vi är riktigt illa ute. En lögn är ju alltid en lögn – även när den är fint förpackad.

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera

Aktuellt i Politiken – Socialdemokraternas nyhetstidning – Sveavägen 68, 111 34 Stockholm