Nina Wadensjö: En nyttig tidsresa tillbaka till nittiotalet

Från filmen ”Mannen som lekte med elden”. Foto: SF Studios

Det här är en ledartext eller en analys. Ledartexter och analyser är skrivna av Aktuellt i Politikens redaktion. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media

”Den rumsrena folkhemsrasismen började där.” Så säger Jennie K Larsson, en av grundarna till Expo, i långfilmen om Stieg Larsson. Vad hon syftar på är året 1995, ett år där SD på allvar inledde sin resa mot att bli ett mer rumsrent parti.

Nittiotalet är en intressant tid om man ska försöka förstå rasismen i Sverige. Under det tidiga nittiotalet präglades samhället av oro inför framtiden. Finanskrisen, en snabbt ökande arbetslöshet, kriget på Balkan och en stor tillströmning av flyktingar påverkade hela samhället.

Själv minns jag hur jag såg hur grannars vardag inte längre gick ihop. Några fick lämna sina bostäder, men satt kvar med stora skulder. Andra gick arbetslösa länge, länge. Barn kunde inte längre följa med på skolutflykterna, det fanns inte pengar till det. Det var dystra år, inte minst på grund av att vi trott att allt alltid ordnar sig. Och för första gången på länge svajade samhället och dess skyddsnät.

Inte konstigt att det blev angeläget att hitta en yttre fiende att skylla på. Flyktingarna passade perfekt in i den berättelsen, och i Sverige blev det Bert Karlsson och Ian Wachtmeister som tog chansen. De lyckades, åtminstone tillfälligt. Ny Demokrati bildades i februari 1991 och kom in i riksdagen samma år. Partiets succé blev kortvarig, de åkte ur riksdagen redan 1994 och upplöstes år 2000.

”Vi påstår ofta att Sverige länge varit vaccinerat mot högerpopulistiska partier, men vi glömmer gärna Ny Demokrati.”

Vi påstår ofta att Sverige länge varit vaccinerat mot högerpopulistiska partier, men vi glömmer gärna Ny Demokrati. Och kanske försvann de så kvickt för att deras formtopp kom för tidigt, om man jämför med de danska och norska motsvarigheterna som kämpade på under många år för att accepteras.

Dansk Folkeparti bildades visserligen 1995, men då bröt de sig ur Fremskridtspartiet som funnits ända sedan 1972. Och det norska Fremskrittspartiet grundades 1973. Dessa partier var från början högerpopulistiska, och deras viktigaste fråga var länge kraftigt sänkta skatter.

Det är lätt att tro att även Ny Demokrati var ett skattesänkarparti och att svenska folket snart såg igenom det. Men de var också ett parti som ville minska invandringen, och som använde sig av formuleringar som vi känner igen från Sverigedemokraterna. De krattade manegen för den situation vi har i dag.

”Det parti som nu har 17,5 procent av väljarnas röster är inget vanligt parti. Det gäller att komma ihåg det hela tiden, även när de får ordförandeplatser och inflytande i allt fler valda församlingar.”

Det parti som nu har 17,5 procent av väljarnas röster är inget vanligt parti. Det gäller att komma ihåg det hela tiden, även när de får ordförandeplatser och inflytande i allt fler valda församlingar. Luras inte att tro att de är ett parti bland andra. Deras grund är byggd på en ideologi som inget annat etablerat parti kan vilja beblanda sig med, så håll avstånd. Och gör det rejält.

Att se filmen om författaren och grundaren av Expo, Stieg Larsson, är en nyttig historielektion. Det är en tidsresa genom ett rasistiskt Sverige, där hatet tagit sig många olika uttryck och där de olika grenarna på den högerextrema rörelsen hela tiden förändrats, utvecklats och vuxit vidare.

Filmen heter ”Mannen som lekte med elden”, och ska även komma i en version för tv. Nyligen visades den i riksdagshuset av Socialdemokraterna, alla riksdagens ledamöter var inbjudna. Låt oss hoppas att även de partier som överväger att söka stöd hos SD såg eller kommer att se den snart. Det kan förändra framtiden.

 

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera

Aktuellt i Politiken – Socialdemokraternas nyhetstidning – Sveavägen 68, 111 34 Stockholm