Anne-Marie Lindgren: Folkhemspolitik handlar om att utjämna klyftor
Så var det dags igen – Jimmy Åkesson har gjort ett av sina återkommande anspråk på att han och SD är den verkliga arvtagaren till Per Albins Hanssons folkhem.
Frågan är om Åkesson ens vet vad Per Albin lade in i begreppet folkhem.
Låt oss gå tillbaka till Per Albins så kallade folkhemstal från riksdagens remissdebatt den 18 januari 1928, och börja med inledningen: ”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade och tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre.”
[blockquote author=”” pull=”normal”]”Med andra ord, i Per Albins folkhem gör man inte skillnad på folk och folk.”[/blockquote]
Med andra ord, i Per Albins folkhem gör man inte skillnad på folk och folk. Men det är ju precis det SD gör! Det är förvisso inte lätt att orientera sig i den förbryllande debatten om skillnaden mellan att vara etnisk svensk (och vad det är, är i sig självt oklart), svensk medborgare och att ingå i den svenska nationen – där ”nation” inte ens står för landet/staten Sverige utan för någon form av kulturell, ”svensk” identitet.
Men så mycket är ju uppenbart som att det handlar om att göra skillnader mellan olika människor som bor i Sverige.
Vad det ska vara bra för framgår inte riktigt, men alla erfarenheter säger att börjar samhället dela upp människor efter härkomst/hudfärg/ etnicitet, då slutar det alltid illa.
För det är uppdelningar som skapar – vad än upphovsmännen än anser sig ha för syften – föreställningar om bättre och sämre, över- och underordning; idén om ”separate but equal” har aldrig fungerat.
Vi hamnar långt från Per Albins beskrivning av det goda (folk)hemmet där det ”råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet”.
Per Albin säger vidare att det svenska samhälle han levde i ännu inte var ”det goda medborgarhemmet”. Visserligen rådde formellt lika politiska rättigheter, men ”socialt består ännu klassamhället, och ekonomiskt råder fåtalets diktatur”. Han fortsätter:
”Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de arbetande beredas andel även i det ekonomiska förvaltandet, demokratin genomföras och tillämpas även socialt och ekonomiskt.”
Folkhemmet hos Per Albin är helt enkelt motsatsen till klassamhället. Och folkhemspolitiken handlade om att bryta ner klasskillnaderna och utjämna tidens klyftor mellan olika befolkningsgrupper, både vad gällde välfärd och makt över det egna livets villkor, i samhället och på arbetsplatserna.
”Folket” betyder hos Per Albin de lönearbetande i kontrast mot den ekonomiska överklassen (mer rakt på sak-kapitalismen). ”Folket” hos SD betyder något annat, en någon oklart definierad biologisk-kulturell gemenskap, som man nog kan tycka förirrar sig in i grumliga, och av vetenskapen för länge sedan ogiltigförklarade teorier.
[blockquote author=”” pull=”normal”]”SDs folkhem är ohjälpligt exkluderande.”[/blockquote]
Per Albins folkhemstanke var inkluderande – för det inneslöt alltså inte bara arbetarklassen, som i den mer ortodoxa kommunismen. SDs folkhem är ohjälpligt exkluderande. Per Albins folkhem syftade till att minska klasskillnader. SDs folkhemsbegrepp förstärker skillnader betingade av människors ursprung.
SDs folkbegrepp, folket som en biologiskkulturell enhet, utesluter dessutom alla idéer om klassmotsättningar; riskkapitalister och sms-anställda ingår i samma folkliga gemenskap och skiljelinjer mellan dem må icke uppdras.
Det är av det skälet SD är så negativa mot fackföreningarna, och bristen på förståelse för ekonomiska intresseskillnader och skillnader i ekonomisk makt gör att de som allmänt värdekonservativ ofta hamnar på samma linje som Svenskt Näringsliv. Och visst, de är för välfärdspolitik, på det sätt som socialkonservativa partier kan vara: nämligen en politik som saknar ambitionen att fördela om också ekonomisk makt.
Noteras kan den fullständiga oförståelsen för det som S just nu aviserat stora satsningar på, nämligen att bryta den negativa utvecklingen i dagens utsatta, ofta etniskt segregerade områden. SD verkar se sådana åtgärder som samhällsekonomiskt belastande – inte som ett sätt att ge fler möjlighet att vara med och skapa samhällsekonomiska värden.
