Nina Wadensjö: Att vara vuxen i rummet – på riktigt

Nina Wadensjö tycker att Moderaternas partiledare Ulf Kristerssons största styrka hittills är att han klarar av att inte svara på frågor.

Låt oss prata om det där om att vara den vuxne i rummet.

Det är nästan lite genialt av Moderaterna att göra den formuleringen till ett Ulf Kristerssonskt begrepp. För en vuxen i rummet är ju det vi längtar allra mest efter i en tid av ökad polarisering och ideologisk förtunning. Den som skriker högst hörs mest och får flest tummen upp medan den som levererar resultat är tråkig. Och vuxen.

Problemet med detta är att det är lätt att svälja det som påstås utan att granska det. För är Ulf Kristersson egentligen särskilt vuxen? Hans största styrka hittills är att han klarar av att inte svara på frågor. Lyssna noga nån gång så förstår ni vad jag menar.

Han gömmer svaren i en harang av formuleringar som alla låter bra men som egentligen inte innehåller ett tydligt ja eller nej. De är som en mild och lugn ordström som invaggar den som lyssnar i en falsk trygghet om att allt nog ändå kommer att gå bra, det här låter ju ändå så tråkigt att det är bra att någon annan tar hand om det…

[blockquote author=”” pull=”normal”]”En vuxen bör ju vara någon som är tydlig, tar ansvar och klarar av att fatta beslut – även när de inte är populära.”[/blockquote]

Om jag vore ett litet barn och en vuxen talade till mig på just detta vis så skulle jag bli väldigt förvirrad. En vuxen bör ju vara någon som är tydlig, tar ansvar och klarar av att fatta beslut – även när de inte är populära. Vuxen är den som orkar gå till utvecklingssamtalet när det egna barnet gjort något dumt, vuxen är den som säger nej till glass en timme före middagen, vuxen är den som bäddar och städar, men också lär sina barn att hjälpa till – och kräver att de gör det trots att det inte är roligt varje dag.

Just nu är det lätt att tro att Ulf Kristersson är den vuxne i rummet bara för att han lagt beslag på formuleringen. Men han gömmer sig egentligen bara bakom tirader av ord för att slippa bekänna färg, både om framtida politik och om eventuell samarbetspartner.

[blockquote author=”” pull=”normal”]”Ett exempel på extrem otydlighet bjuder ofta Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson på.”[/blockquote]

Och han är dessutom inte ensam om att vara otydlig. Ett exempel på extrem otydlighet bjuder ofta Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson på. Han använder alltid bortförklaringar när han avkrävs svar, påstår att han saknar detaljkunskaper eller inte är inblandad i ärendet när det dyker upp interna skandaler i partiet. Eller när hans politiska förslag inte går ihop. Och han kommer undan med det, vilket gör mig väldigt otrygg.

Vi borde begära mer av de som vi säger ska vara de vuxna i rummet, landets politiker.

Ingen är perfekt och det bjuds på alldeles för mycket politisk retorik, snömos och otydliga besked i alla partier. Men det handlar ytterst om att visa strävsamhet och resultat, det som Göran Persson kallade för att ”tröska på”.

För mig är just nu den vuxne i rummet den som klarar att lämna svåra besked, även till sitt eget parti. Som kan förhandla men också fatta beslut. Den som kanske inte äger den mest polerade svadan, men som har visat att det går att vända Sveriges utveckling i rätt riktning genom att just tröska på. Och det i en minoritetsregering som mött mängder av motstånd och turbulens, och hanterat ett stort antal besvärliga politiska situationer. Dessutom i ett regeringssamarbete som inte alltid varit lätt eller begripligt sett utifrån men som ändå har hållit under fyra år.

Vi borde betona vad en riktig vuxen i rummet är. En som orkar vara tråkig, envis och få mycket skäll, vecka efter vecka. Och som be-håller lugnet och riktningen även då.