Anne-Marie Lindgren: M-politik om integration förvärrar problemen

Moderaterna ska nu, efter det tills vidare avvärjda försöket att avsätta partiledaren, ta nya tag. De nya ”Nya Moderaterna” ska fokusera på tre frågor: Lag och ordning, nya jobb och integration.

Det är tvivelaktigt om de kan bli några moderata valvinnare.

Lag och ordning är i och för sig en klassisk M-fråga. Men de släppte den som kärnfråga under regeringsåren, och får sannolikt svårt att återta den som utmärkande profilfråga, nu när alla partier är eniga om att lyfta fram den.

Arbetsmarknad och integration är snarast skäl att inte rösta på Moderaterna. Den politik de står för skulle inte lösa några problem. Bara förvärra dem.

Deras recept för fler jobb är enkelt: sänk skatterna, försämra a-kassan och sjukförsäkringen (och sannolikt arbetsrätten) och satsa på fler låglönejobb, inte minst fler jobb under dagens lägsta lönenivå.

Samma politik

Det är samma politik som de drev i regeringsställning. Resultatet imponerar inte. Visst ökade antalet förvärvsarbetande, men inte andelen. Ökningen av antalet förvärvsarbetande följde bara (nätt och jämnt) befolkningsutvecklingen. Själva sysselsättningsfrekvensen – andelen av arbetskraften som hade jobb – steg inte.

Vad som däremot ökade var långtidsarbetslösheten, det vill säga personer med större svårigheter att få en anställning. Ökade gjorde samtidigt arbetsgivarnas – både privata och offentliga – svårigheter att hitta folk med rätt utbildning för de lediga jobben.

[blockquote author=”” pull=”pullleft”]Och den som har svaga kvalifikationer i förhållande till arbetsgivarens krav får inte jobb – inte ens om lönen sänks eller subventioneras.[/blockquote]

Moderaternas idé var ju att med sämre a-kassa skulle folk söka jobb mer aktivt, och ta jobb även på sämre villkor. Det Moderaterna inte begrep, och fortfarande inte verkar vilja begripa, det är att möjligheten att få jobb inte enbart beror av den enskildes ansträngningar att söka jobb – utan också av vederbörandes förutsättningar, i form av utbildning och andra kvalifikationer, att faktiskt få jobb.

Och den som har svaga kvalifikationer i förhållande till arbetsgivarens krav får inte jobb – inte ens om lönen sänks eller subventioneras.

Missade kompetensfrågorna

Fokuseringen på ekonomiska incitament gjorde att Alliansen missade kompetensfrågorna – och med det betydelsen av ordentliga satsningar på yrkesutbildning, för vuxna och för nyanlända. I dag är det alltså brist på yrkesutbildade personer. Det problemet löser vi inte vare sig Moderaternas ”enkla jobb” eller med skattesänkningar.

Över huvud taget känns diskussionen om ”enkla jobb” absurd – i stället för att ge den lediga arbetskraften chans att utbilda sig till de jobb det är brist på ska vi konstruera fram ”enkla jobb” som det inte finns någon verklig efterfrågan på…

Vad behövs?

Det som i dag behövs för att mer varaktigt öka sysselsättningen är inte åtgärder som – likt skattesänkningar – ökar det privata konsumtionsutrymmet, utan åtgärder som ökar produktionskraften i svensk ekonomi.

Dit hör utbildning, inte minst för vuxna och för nyanlända. Dit hör satsningar på infrastruktur, särskilt kollektivtrafik. Dit hör bostadsbyggandet – det ger i sig självt ökad sysselsättning, men det betyder också att företag i tillväxtregioner kan rekrytera folk från andra håll. Och det är, inte minst, nödvändigt, för integrationen av nyanlända – den enorma bristen på bostäder för dem är i dag ett av de absolut största riskmomenten för hela integrationsprocessen.

Och för att fortsätta med integrationen – M-politiken är i det avseendet direkt kontraproduktiv. Den kommer att skapa ett etniskt definierat B-samhälle, där folk lever på mycket lägre ekonomisk standard, har sämre arbetsmarknadsvillkor, är trångbodda i segregerade bostadsområden och har sämre sociala rättigheter,

Segregation, alltså. Med alla de sociala problem det för med sig.

En del liberaler har börjat tala om behovet av mer socialliberalism. De har förstått att den typ av strömningar som syns i Trumps USA, i Brexit och den växande högerpopulismen, har att göra med de senaste decenniernas hårdhänta ekonomistiska tänkande och de klyftor som växt ur det.

Moderaterna verkar, dessvärre, inte begripa det.

Spara

Spara