7/1 2016. Dowton Abbey-framtid skapar inga fler jobb i Sverige

Blogg 160107
|
 Tipsa en vän
 
Strax före jul föreslog Finanspolitiska rådet en ny typ av låglönejobb med låga kvalifikationskrav för att möta inflödet av flyktingar. Inte helt oväntat hakar GPs ledarsida på. I dag skriver Naomi Abramowicz under rubriken ”När jämlikheten blir ett problem” att en ”låglönesektor ... är en nödvändighet ifall fler människor ska ha en chans att komma in på arbetsmarknaden.”

 

Mot detta kan man hävda att låglönejobb löser ett sysselsättningsproblem till priset av fattigdom och sociala missförhållanden. Så har ofta argumentationen förts från motståndare till idén. Frågan är om försök att inrätta en ny låglönesektor ens skulle öka sysselsättningen.

 

Jämlikhetens försvarare har nog inte bara moralen på sin sida utan också rationaliteten.

 

Den främsta anledningen till att okvalificerade kropps- och rutinarbeten med låga förädlingsvärden har försvunnit i utvecklade ekonomier är att behovet har minskat till följd av teknisk utveckling. Anläggningsmaskiner har avlöst manuellt grovarbete och utvecklingen av telekom har avskaffat telefonister, för att nämna några exempel.

 

Till följd av att Sverige ligger i den teknologiska frontlinjen har detta gått lite längre här än på många andra håll. Stockholm var världens telefontätaste stad redan 1912. Datorer slog igenom snabbare här än i de flesta andra länder. Men trenden är densamma överallt. Och det är svårt att se hur man skulle kunna vrida klockan tillbaka.

 

Ny teknik och högre produktivitet avskaffar inte behovet arbete generellt som en del hoppas och andra befarar, men efterfrågan förskjuts från sysselsättning med lägre förädlingsvärden till högre. Det ökar samtidigt välståndet i samhället.

 

Finanspolitiska rådets rekommendation om nya låglönejobb bygger på att arbetsmarknaden skulle fungera som en enkel marknadsmodell. I detta abstrakta universum garanterar prismekanismen att utbud möter efterfrågan. Bara priset på arbete sänks tillräckligt mycket så möter det efterfrågan.

 

Men de amerikanska ekonomerna Peter A. Diamond, Dale T. Mortensen och Christopher Pissarides fick Nobelpriset år 2010 för att de visat att arbetsmarknaden i vår tid inte längre fungerar som en primitiv marknadsmodell.

 

Anställning i vad vi kallar kunskapssamhället förutsätter matchning mellan kvalifikationskrav och kompetens och – inte minst - att en förtroenderelation etableras mellan arbetsgivare och arbetstagare. Enbart låga löneanspråk räcker inte.

 

RUT framhålls ibland som ett exempel på att låga arbetskraftskostnader skapar efterfrågan. Men det handlar om tusendelar av sysselsättningen på en arbetsmarknad med nära fem miljoner arbetstillfällen.

 

LO-ekonomerna Torbjörn Hållö och Sebastian de Toro ställde i Expressen 29/12 frågan hur mycket lönerna måste sänkas. Till följd av skattesubventioner behöver ett företag som i dag anställer en flykting till en månadslön om 20 000 kronor inte betala mer än en bit över 10 000 kronor. Men det räcker inte för att skapa efterfrågan.

 

Abramowicz nämner tyska ”minijobb” som ett efterföljansvärt exempel. Omkring sex miljoner sådana har skapats sedan en anställningsform med extremt låga löner och tjänstgöringsgrader infördes 2003.

 

Men antalet arbetade timmar på den tyska arbetsmarknaden har inte ökat. Hela effekten kan sägas bestå i uppsplittring och nedvärdering av sysselsättning med tidigare normala löner och arbetstider. Någon ny efterfrågan på arbete har inte skapats.

 

Den sänkning av arbetets värde som detta innebär har i stället haft en negativ effekt på tillväxt och värdeskapande i tysk ekonomi.

 

Operationen lyckades men patienten dog, kan man säga. En studie från det tyska departementet för familjefrågor konstaterade 2012 att minijobben ”blivit ett program för att skapa livslång ekonomisk maktlöshet och beroende för kvinnor”.

 

När 100 000-tals immigranter ska beredas plats på svensk arbetsmarknad finns det anledning att dra sig till minnes vad som var framgångsreceptet för den aktiva socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken under dess glansår. Att insatser riktas mot att svara mot faktiska rekryteringsbehov i arbetslivet och inte med politiska manipulationer försöka skapa en efterfrågan som inte genereras naturligt av marknaden.

 

Mot bakgrund av de mycket stora rekryteringsbehov till följd av pensionsavgångar vi ser under kommande år i yrken som undersköterskor eller hantverk som till exempel plåtslagare, finns ingen anledning till panik. Det finns gott om jobb åt immigranter.

 

I själva verket är det så att vi till följd av befolkningsutvecklingen med en äldre befolkning behöver immigration för att klara arbetskraftsförsörjningen. Det oberoende analysföretaget Boston Consulting Group har beräknat gapet mellan inhemsk befolkning och rekryteringsbehoven på arbetsmarknaden till en halv miljon personer fram till 2030.

 

Men vi behöver se över och effektivisera systemen för att göra människor ”job-ready” på svensk arbetsmarknad. Vi har inte råd att låta människor som kommer till Sverige gå sysslolösa i åratal i väntan på uppehållstillstånd och SFI. Det utvecklingsfientliga motstånd som finns inom utbildningssektorn mot validering av reella kompetenser och individuell anpassning av utbildningsinsatser utifrån dessa måste brytas.

 

Framför allt måste den borgerliga villfarelsen överges att utbildning bara avhåller de arbetslösa från att sänka sina lönekrav så att primitiva marknadskrafter kan göra sitt jobb.

 

Det finns dock ett pris för frågans rationella och lyckliga lösning. Orealistiska drömmar om en återgång till gamla tiders samhälle av herrskap och tjänstefolk måste överges.

 

Face it: Downton Abbey kommer inte tillbaka.

 

Fyrvaktaren 7/1 2016

Ny Tid vs GP


• Försäkra dig om att få även nästa Fyrvaktaren. Följ Ny Tid på Facebook. https://goo.gl/ErSohc
• Få tidningen Ny Tid i din brevlåda varje fredag i ett halvår för 205 kronor. Bli prenumerant. http://goo.gl/eoco0c

Skrevs av | | permalink
Nyhet! Få videobloggen som VMS till din mobil. Registrera dig här.
Information prenumeranterSenasteNummer