Fel, fel, fel – AiP faktagranskar partiledardebatten

Nyhet 170120
|
Skriv ut
 Tipsa en vän
 
– Ni hade fel, fel, fel, hävdade Jan Björklund (L) i riksdagens parti­ledardebatt, men enligt forskare var det Björklund sa om betygen inte riktigt sant.
Trump- och Brexitkampanjerna har lett till en debatt om ”fake news” och ”post truth-politics”. Felaktiga uppgifter sprids i sociala medier utan faktagranskning och alarmistiska påståenden för att väcka oro över utvecklingen.
AiP faktagranskade den senaste partiledardebatten och fann flera felaktigheter.

 

Lööf saknade bredband

– innan det ens fanns

 

 

Centerledaren Annie Lööf hävdar att hon vet hur det är att känna sig bortglömd på landsbygden. Detta eftersom hon växt upp på 80- och 90-talet i en by utan bredband.
På den tiden ingen annan heller hade bredband.

 

– Människor som bor utanför de större städerna upplever många gånger att de lever i det glömda Sverige. Som uppvuxen i byn Maramö i Småland utan vare sig busslinje, bredband eller närköp vet jag hur de känner, sa Annie Lööf i partiledardebatten.
Lööf är född 1983. Under hennes uppväxt var det inte någon annan heller som hade bredband. Begreppet bredband började användas i slutet av 90-talet. Först år 2000 erbjöd Telia ADSL till 25 utvalda orter i landet. Då var Lööf 17 år. Något år senare flyttade hon för att plugga juridik i Lund – där det fanns bredband.

Det är inte första gången som en C-ledare brer på lite för att markera sin landsbygdsförankring. Maud Olofsson berättade i en intervju 2010 att hon som 13-åring låg i sin säng och oroade sig för ozonhålet – sex år före forskarna slog larm.

 

– Vi är sakta på väg mot en miljon människor i utanförskap, påstod Lööf vidare i partiledardebatten.
Detta är en missvisande siffra, enligt Riksrevisionen.  
”Denna indikator är inte lämpad för att bedöma effekterna av sysselsättningspolitiken.” (2008/09:RRS18)
Genom att slå ihop all tid som människor tillfälligt erhåller ersättning för sjukdom, arbetslöshet eller försörjningsstöd till helår och sedan hävda att det är enskilda människor ges bilden av ett stort utanförskap. Men många av dessa är korttidssjuka som jobbar, en del är kort tid mellan jobb, en del räknas dubbelt.
Antalet ”helårsekvivalenter” var  886 000 år 2014 och spås vara 890 000 år 2020, alltså inte en miljon. Som andel av befolkningen spås den vara lägre 2018 än vid maktskiftet 2014.

 

Anna Kinberg Batra (M) använde samma mått men, efter kritik, med tillägget ”motsvarande en miljon”.
Lööf gick dock längre än så och hävdade om denna ”miljon människor” att:
– Majoriteten av dem är särskilt utsatta och står ännu längre från arbetsmarknaden.
Lööf utgår möjligen från att mer än hälften av de arbetslösa är grupper som står långt från arbetsmarknaden. Men genom att applicera det på ett annat mått, ger Lööf bilden av att över en halv miljon människor skulle vara i extra djupt utanförskap. I själva verket var 372 000 personer arbetslösa i december 2016.

 

Annie Lööf vill inte kommentera faktagranskningen.
– Min bedömning när jag läser dina invändningar är dock att det mer rör sig om politiska åsiktsskillnader i sak än om en ren faktagranskning. Vi avböjer därför, svarar Lööfs pressekreterare Jonas Nyström.
Jan Söderström

 

 

Uppgifterna finns inte, Björklund!

 

 

– Det behövs mindre populism och mer av liberalism i svensk politik, sa Jan Björklund (L) i partiledardebatten.
Därefter drog han slutsatser om tidigare betyg som Skolverket menar inte kan dras och beskrev förekomsten av ordningsbetyg på ett sätt som förvånar forskare.

 

Jan Björklund hävdade kategoriskt att Skolverkets utvärdering om betyg från årskurs 6 gav honom rätt ifråga om tidigare betyg.
– Stefan Löfven och Gustav Fridolin! Om skolpolitiken hade ni fel, fel, fel. Om betygen hade ni fel, fel, fel.
Nu betonar Skolverket att rapporten visar upplevda förändringar, inte faktiskt säkerställda.  
”Betygen kan endast till viss del sägas ha fungerat som avsett, och vi ser att de bidragit till både negativa och positiva konsekvenser... Det går inte att uttala sig om några faktiska effekter av betygen.”
Men det gjorde Jan Björklund. Han påstod vidare att:
– Lärarna anser att det är lättare att hitta elever med svårigheter.
Men enligt Skolverkets enkät var det färre än hälften av lärarna, 46 procent, som tyckte att det hade blivit lättare.

 

Att själva målsättningen med betyg från årskurs 6 skulle ha uppfyllts – att elever i behov av stöd skulle upptäckas och få stöd tidigare – finns det inget som tyder på. Däremot bekräftas delvis farhågorna om att lågpresterande elever tappar motivationen.
”Man kan ju också tolka studien som att lärare inte hade problem med att se vilka elever det var som behövde hjälp förut men att det nu blivit något lättare, vilket ju verkar rimligt trots allt. Men om man ser konsekvenserna av att det ökar skillnaden mellan redan studiemotiverade och omotiverade elever ännu mer så har ju inte reformen haft de konsekvenser som man önskade”, kommenterar Christian Lundahl, professor i pedagogik vid Örebro universitet via mejl.
– Vi behöver, liksom man gör i resten av världen i stort sett, ge högstadieskolorna möjlighet att ge ordningsbetyg, sa Björklund vidare.
Men att Sverige skulle vara så gott som enda land i världen utan ordningsbetyg stämmer inte. Enligt Vetenskapsrådets forskningsöversikt ”Betygens geografi” har  endast dessa europeiska länder ordningsbetyg: Norge, Italien, Rumänien, Polen, Slovakien, Ungern, samt ungefär hälften av delstaterna i Tyskland.

 

Möjlighet att ge ordningsbetyg omfattar fler länder, men knappast så många som Björklund gör gällande, enligt betygsforskaren Lundahl:
”De flesta länder i Europa har inte rapporterat att de har ordnings- och uppförandebetyg. Många med Sverige jämförbara länder inom OECD saknar ordnings- och uppförandebetyg.”
”Sedan är det så att enskilda skolor i vissa europeiska länder själva bestämmer hur de sätter betyg så där kan det förekomma, men då är det inte nationellt föreskrivet. För Finland gäller att: Elever får inte betyg i ordning och uppförande. Däremot kan skolor lokalt bestämma sig för att bedöma elevers uppförande, men då inte så att det står med i något betyg.”

 

Men Björklund hävdade att ordningsbetyg ges ”i resten av världen i stort sett”. Frågan är vad han grundar det på. Det finns inga sådana uppgifter samlat, enligt Lundahl.
”Det innebär att man måste ha gått till varje respektive lands styrdokument och läst där. Dessa styrdokument finns dessutom oftast bara på originalspråk. Om Jan Björklund verkligen kollat upp detta har han lagt ner oerhört mycket tid på det. Det där med ’i stort sett’ förefaller vara väldigt relativt.”
Jan Björklund har getts möjlighet att kommentera men hade inte svarat vid denna tidnings pressläggning.
Jan Söderström
 

 

Jo, även SD ville spara på försvaret!

 

 

Jimmie Åkesson försvarade sig mot angrepp om ryssvänlighet. Han hävdade att Sverigedemokraterna som enda parti har velat rusta upp försvaret och påtalat det ryska hotet.
Sedan tonade Åkesson som enda partiledare ned det ryska hotet.

 

– När vi har argumenterat för varför vi, som enda parti, har velat öka försvarsanslagen under vartenda år som vi har suttit i riksdagen har ni, skrattat åt oss och sagt att det inte finns något hot, sa Åkesson.
Det stämmer inte. Liberalerna hoppade av försvarsuppgörelsen i april 2015 på grund av att de ville satsa mer på försvaret. Allan Widman (L) sa så här 2009, före SD valdes in i riksdagen:
– Ett alltmer auktoritärt Ryssland, som mer och mer liknar en fullständig diktatur i många avseenden, hotar med att bestycka sina stridsenheter i Östersjön med kärnvapen. De hotar att placera ut medeldistansrobotar i Kaliningrad. De säger till sina grannländer: Ni får inte välja den säkerhetspolitiska väg som ni vill. Det är klart att vi måste ta intryck av det.
Åkesson följde sedan upp påståendet att endast SD tagit det ryska hotet på allvar med att tona ned det.
– Jag tycker att vi här i kammaren ska vara försiktiga med att säga att Ryssland utgör det största militära hotet.

 

Hur starkt har då SD propagerat för svensk upprustning efter murens fall?
I partiprogrammet 1989–1994 skriver SD:
”Då försvaret slukar stora belopp är det väsentligt att göra insatser för att minska dessa kostnader.”
Jan Söderström

 

 

Nej M, Löfven ljög inte
– Polisen har fler anställda

 

 

Statsministern ljuger om antalet poliser. Det hävdade Moderaterna efter partiledardebatten.
Men Moderaterna hänvisade till ett år gamla siffror.
Nya siffror från Polismyndigheten visar att Stefan Löfvens påstående, att det nu är fler anställda inom Polisen än någonsin, stämmer.

 

– Regeringen ökar resurserna till polisen. Det har aldrig funnits så många anställda i Polismyndigheten som nu. Men det finns inget lager att ta färdigutbildade polismän från. De måste utbildas. Vi tillför ständigt polisen resurser. Vi ska fortsätta med det, sa Stefan Löfven i partiledardebatten i riksdagen.
Moderaterna, vars profilfråga är 2 000 fler poliser, gick i spinn.
”Stefan Löfven påstod i talarstolen att det aldrig funnits så många poliser. Enligt Polisens årsredovisning ljög statsministern”, twittrade Anna Kinberg Batras pressekreterare Niklas Gillström.

 

 

Tweeten med den felaktiga anklagelsen delades 151 gånger, bland annat av M-riksdagsledamoten Saila Quicklund och ett stort antal anonyma SD-nära konton.
Gillström hänvisade till Polismyndighetens årsredovisning för 2015 som visar på 425 färre anställda jämfört med december 2014, ett år gamla siffror alltså.

 

”Kommer en årsredovisning i februari. Till dess kan du nöja dig med siffran 29 502 anställda första halvåret 2016”, svarade Socialdemokraternas presschef Håkan Gestrin.

Även utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) framhöll att det nu finns ”fler anställda i Polismyndigheten än någonsin”.
 – Vi lyckades under slutet av förra året till exempel anställa runt 600 nya civilanställda så att poliserna får mer tid att vara poliser.

 

När tidningen KIT i somras granskade inrikesminister Anders Ygemans (S) påstående att det är fler poliser i dag än på 20 år visade det sig att så inte var fallet.

I december 2011 fanns det något fler poliser (20 398 stycken), än i april 2016 (20 310), även om trenden över tid har varit ökande. Åren 2010–2015 minskade antalet poliser i relation till befolkningen, ett mått som hade ökat 2000–2010.

 

Läs mer:

AiP / Toppmoderater hetsar – Kinberg Batra gillar

 

Regeringen talar nu om antalet anställda, det vill säga poliser plus civilanställda. Och de är fler än någonsin, enligt uppgifter som AiP har bett Polismyndigheten att ta fram.
I december 2016 var det 29 517 anställda inom Polisen, varav 20 025 poliser och 9 492 civilanställda.

Det är 1 253 fler än i december 2015, varav 122 fler poliser och 1 131 fler civilanställda, enligt Johanna Blomqvist på Polismyndighetens kommunikationsavdelning.
Jan Söderström

jan.soderstrom@aipmedia.se

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Information prenumeranterSenasteNummer