S behöver en tydligare linje om vinster
Det börjar svänga rejält i debatten om vinstuttag i välfärdssektorn. DN kritiserar Vårdval Stockholm, Expressens ledarsida konstaterar att ”vinster hör inte hemma i skolan” och en färsk opinionsundersökning visar att två tredjedelar av borgerlighetens väljare är negativa.
Så det är litet upp-och-nervända världen att flera socialdemokrater med tidigare ledande positioner direkt försvarar vinstuttag och att andra tycker att det är dags att låta frågan vila och ägna oss åt något viktigare.
Vila lär frågan inte göra. Enbart det är ett skäl till att S måste skaffa sig en tydligare – och mer insiktsfull – partilinje än dagens.
Ett annat skäl är att styrmekanismerna i den skattefinansierade välfärden ingalunda är en oviktig fråga. Och vinstintresse är styrande. Det avgör företagens lokalisering, deras personalpolitik, vilka kundgrupper de inriktar sig mot – och, som vi nu lärt oss, hur de konstruerar sina bolag för att slippa betala skatt.
Dessa lönsamhetsstyrda val är inte alltid de fördelningspolitiskt mest önskvärda eller de samhällsekonomiskt mest rationella.
• Vi har en överetablering av privata yrkesinriktade gymnasieprogram (av någon anledning sådana som har höga eleversättningar…). Flera skolor kommer att få läggas ner, med följd att många elever mitt under studietiden får byta skola – vilket mycket väl kan påverka resultaten negativt.
• Privata läkarmottagningar etablerar sig främst i större tätortsregioner, och i de socialt mest stabila delarna där – trots att hälsoproblemen är större på andra håll. Det är en snedfördelning av resurser.
• Vi har också det välbelagda faktum att när producenten har på en gång möjlighet och egenintresse av att öka efterfrågan – så kommer efterfrågan också att drivas upp. När merparten av extrakostnaden bärs av skattebetalarna så blir effekten än större. I Stockholms läns landsting, där mottagningarna ersätts per patientbesök, är incitamenten för de vinstdrivande producenterna att öka efterfrågan – återbesök, remisser, extra prover etcetera – extra stora. Så besöken inom primärvården har på ett år ökat med 7 procent. Samtidigt måste specialistsjukhusen spara…
Felprioriteringar och överkonsumtion är en av riskerna när vinsten får styra. En annan risk är att personalminskningar får skapa vinsten. Vinstdrivande skolor har lägre lärartäthet – vilket verkar få effekter för resultaten, för elever därifrån klarar sig genomsnittligt sett sämre i gymnasiet än elever med lika höga betyg från kommunala skolor.
Det är alltså inte sant, det ofta hörda påståendet att vinstintresset skapar bättre och mer effektiva sätt att arbeta. Vinst kan göras på ett antal icke-effektiva sätt, och det är i dag litet väl ofta som dessa andra sätt används.
Det snedvrider hela välfärdspolitiken. Det är därför vinstfrågan måste diskuteras. För även de som är för vinstdrivande företag måste väl rimligen tycka att vinst inte kan få göras hur som helst?
Ett minimikrav i dag är att förändra – det vill säga skärpa – hela regelverket, från etableringsreglerna via ersättningsformerna till kvalitetskontrollen. Men även så kvarstår grundfrågan: Innebär fördelarna med att medge vinst att det uppväger problemen med att gardera sig mot riskerna? Och är de eventuella fördelarna verkligen värda alla kostnaderna för att få dem?
Anne-Marie Lindgren