Ullenhags historiska högerkrok
Det var en politisk ironi av historiska mått när Olof Palmes son Joakim presenterade en rapport som visade att ersättningarna i trygghetssystemen halverats sedan 70-talet då hans pappa var statsminister.
Regeringen, Fredrik Reinfeldt, Ulf Kristersson och Hillevi Engström, syntes nöjda med hur de svenska trygghetssystemen förändrats i grunden, hur Sveriges socialförsäkringar rasat i internationell jämförelse de senaste fem åren.
Det var förvisso det här de vill ha, den där dagen i Göran Hägglunds trädgård i småländska Bankeryd 2006, där övergången till grundtrygghetssystemet beslutades.
Problemet för regeringen är att det inte har lett till nya jobb. Bara till minskad trygghet, ökad barnfattigdom, utsortering och försämrad omställningsförmåga.
Problemet för Sverige är att vi inte sett de fulla effekterna av detta systemskifte som ställer allt fler allt längre från arbetsmarknaden.
Nyckelrollen i denna historiska nedmontering av den svenska modellen hade Folkpartiet, tidigare försvarare av inkomstbortfallsprincipen i socialförsäkringarna.
Men i Bankerydsöverenskommelsen accepterade Folkpartiet både taksänkning i sjukförsäkringen och sänkt ersättningsnivå. Sedan dess har frågan varit död inom partiet. På landsmötet 2009 listade Jan Björklund tio FP-profilfrågor inför valet: sänkt värnskatt, undantag i las, förstatligad skola och ny kärnkraft med mera. Men inte höjda tak i socialförsäkringarna.
Landsmötet sa tvärtom nej till en motion om att höja taket i a-kassan ”så att en majoritet får ut 80 procent”. Det var ”inget som kan prioriteras” hette det.
Under S-regeringen hade Folkpartiet förklarat sig oroade över utvecklingen mot urholkade socialförsäkringar:
”En fortsatt sådan utveckling riskerar att bryta sönder såväl själva socialförsäkringssystemet som den allmänna uppslutningen kring det” och skapa ett ”försäkringsskydd som är segregerat efter position på arbetsmarknaden” (Motion 2002703:SF230).
Vem skrev så vackert? 
Det gjorde Erik Ullenhag (FP) och Nyamko Sabuni (FP) i en motion där de till och med föreslog att taken slopades helt genom att koppla dem till löneutvecklingen.
I dag är Ullenhag och Sabuni integrations- respektive jämställdhetsminister och har genomfört just det de varnade för i början av 2000-talet.
De hade i alla fall rätt i sin oro.
För någon vecka sedan sa Socialdemokraternas fackligpolitiska ombudsman Anders Bergerus i AiP att S och LO behöver ett nytt gemensamt projekt. Det är något för Stefan Löfven och Karl-Petter Thorwaldsson (i skrivande stund ännu inte vald) att fundera över. Det saknas knappast uppgifter.
Det förra projektet handlade om att halvera den öppna arbetslösheten till fyra procent.
Alliansen har också nått sitt fyra procentsmål. Det är i dag mindre än fyra procent av de öppet arbetslösa som får ut 80 procent av sin tidigare lön i a-kassa.
Inför valet 2010, sa Erik Ullenhag, då partisekreterare, till AiP om Bankerydsöverenskommelsen:
– I det läget var prioriteringen i förhandlingen att klara 80 procent.
Klara 80 procent?
Folkpartiet får svårt att se sina TCO- och Sacoväljare i ögonen 2014.
Jan Söderstrom
jan.soderstrom@sap.se
Foto: Drago Prvulovic/SCANPIX