Läs om ett land med möjligheter
Böcker av aktiva politiska ledare är en intressant och vad gäller kvaltitet högst varierande genre. Det är sällan som de anses påverka valutgången, men undantag finns.
”Putting people first” av Bill Clinton och Al Gore legitimerade Demokraternas förnyelse i början av 1990-talet, i synnerhet i den ekonomiska politiken. Barack Obamas välskrivna ”Mina far hade en dröm” blev själva grunden när hans livshistoria introducerades till en bredare publik. Uppföljaren ”Att våga hoppas” fyllde uppståndelsen kring hans person med ett politiskt innehåll.
Mona Sahlins nya bok ”Möjligheternas land. Min vision för Sverige” ska inte jämföras med dessa böcker. Författaren har själv kallat boken för ett långt politiskt tal, där hon får möjlighet att utveckla argumenten och tala till punkt. Som sådan fungerar den utmärkt.
När författaren Anders Ehnmark nyligen recenserade boken beskrev han den som ett ”vardagligt skrivet valmanifest” där den vardagliga tonen kan bedra. Det är, som oftast i Ehnmarks fall, en mycket träffande beskrivning. ”Möjligheternas land” är en allvarlig och viktig beskrivning av en politisk vision – och av det vägval som stundar 19 september.
En av bokens främsta förtjänster är att den är aktuell och politiskt bred. Reformerna, många av dem rödgröna, som ska bygga möjligheternas land beskrivs. Kontrasten, vad borgarna har gjort och vad fyra år till skulle innebära, är tydlig.
Och mellan raderna påminns vi hela tiden om Mona Sahlins svårslagna erfarenhet som politiker. ”Hon har varit minister för nästan allting, och nu kan det bli mera”, som Ehnmark skriver.
Det är en bok om politik, inte person. Men några personliga berättelser får vi, och en av dem fascinerar särskilt. Mona Sahlins farmor sydde åt familjen Bildt. Hennes pappa Hans skötte leverenserna till Östermalm med cykel. Snart har båda familjerna en representant i raden av svenska statsministrar.
En vända korrekturläsning till hade inte skadat. ”Billy Elliot” är inte en irländsk film, den utspelar sig under gruvstrejken i Storbritannien. Wislawa Szymborska fick Nobelpriset i litteratur 1996, inte 2010.
Det har troligen gått fort när boken skulle bli klar, men den rekommenderas likväl mycket varmt. Målgruppen, S-valarbetare och väljare, har nu en utmärkt möjlighet att grundligt sätta sig in i visionen om ett möjligheternas land.
Med Ehnmarks ord: ”Hon [...] håller fram radikalismens tradition, som är glömd men i gengäld glänsade och nästan outtömlig”.
Eric Sundström, chefredaktör