M struntar i kompetensutveckling
Moderat arbetsmarknadspolitik handlar om att snygga till statistiken, inte om att utveckla kompetens och omsorg om människor. Det skriver IF Metalls ordförande Stefan Löfven.
Det går en avgrund mellan Moderaternas bekännelse till ”arbetslinjen” och arbetarrörelsens syn på arbetets betydelse för människor och samhälle.
När Moderaterna styr arbetsmarknadspolitiken handlar det om att så snabbt som möjligt fösa in människor på lågproduktiva jobb, tvivelaktiga praktikplatser, och in-effektiva coachningsinsatser. Allt för att snygga till statistiken.
Genast efter förra valet satte man igång med att dra ner på utbildningsplatser och vuxenstudiestöd. När krisen slog till hade på kort tid antalet arbetslösa per utbildningsplats tredubblats.
Från IF Metalls sida försökte vi hösten 2008 envist nå fram till arbetsmarknads- och näringsministrarna med konkreta förslag om hur vi skulle kunna rädda och utveckla kompetens inom industrin, kompetens som, nu när återhämtningen är på väg, vore guld värd för industrins konkurrenskraft.
Vi talade för döva öron, oppositionen talade för döva öron och företagsledarna talade för döva öron. Om det fanns en skugga av tvivel inom regeringspartierna var Reinfeldt snabbt där och slog igen dörren för utbildningsinsatser som ett alternativ till uppsägningar.
I dag har vi facit. Inom industrin förlorade 90 000 människor jobben. Mer än var femte IF Metallmedlem blev arbetslös. De allra flesta av dessa uppsägningar, vill jag påstå, skedde i onödan. IF Metalls krisavtal räddade enligt beräkningar som vi och arbetsgivarna gjort omkring 12 000 jobb. En samarbetsvillig regering hade kunnat flerdubbla dessa. Nu ser vi företag som åter börja dammsuga arbetsmarknaden efter särskilda kompetenser men tyvärr finns ofta inte dessa. Krispolitikens försyndelser har försatt industrin i ett värre läge än som var nödvändigt.
Vad var det för ideologiska skygglappar som gjorde den svenska regeringen så handlingsförlamad inför den värsta kris industrin utsatts för sedan 1930-talet? Medan deras partivänner i andra länder satte sig i samtal med industri och fackföreningar, låste den svenska regeringen in sig i Rosenbad. När övriga Europa organiserade insatser för att hålla industrin i skick under krisen, tävlade svenska ministrar om att prata ned den svenska industrin, speciellt vår fordonsindustri.
För att kunna bedriva en effektiv arbetsmarknadspolitik måste det finnas en omsorg om de människor som berörs. De satsar sitt yrkesliv i en industri som lägger grunden för Sveriges välfärd. För att kunna bedriva en effektiv arbetsmarknadspolitik krävs en vilja att förstå människornas möjligheter och företagens behov. Det krävs ett samhälle som satsar resurser på omställning och utveckling så att människor kan känna tillit och trygghet inför ekonomins skiftande utveckling.
Regeringens ”arbetslinje” saknar en sådan omsorg om människor och den saknar också ett ansvar för Sveriges framtida utveckling.
För mig är arbetslinjen en hörnsten i arbetarrörelsens samhällsbygge. En stabil och ansvarsfull ekonomisk politik lägger grunden för att skapa långsiktigt hållbara jobb. Vi satsar på utveckling av företagen med forskning och innovationsstöd, vi ser till att ungdomar får en bra grundutbildning och att anställda får möjlighet till ett livslångt lärande. Vi driver på fackligt för en effektiv och säker produktion.
Hållbara jobb förutsätter också att vi stödjer utveckling av fackliga och mänskliga rättigheter ute i världen, till skydd mot lönedumpning och exploatering.
Jobben är vår viktigaste valfråga just därför att frågan berör så många sidor av vårt arbete för en bättre värld.
Stefan Löfven ordförande IF Metall