Dialog behövs – även med kontroversiella

Debatt 130513

|

 

 

Broderskapsrörelsen föddes 1924 i en religiös och politisk spänningsfylld tid. Det ifrågasattes om en kristen kunde vara socialdemokrat. Stod inte kristen tro mot socialismens idé? Det förstärktes av att marxismen var en del av socialdemokratin och hade inte denne Karl Marx förkunnat att religionen var ett opium för folket. Visserligen hade han sagt att religionen

var folkets opium men det gick ju lätt att förfalska.

Det fanns krafter som gärna såg att socialdemokratin demoniserades i kristna människors ögon. Statskyrkan kände sin politiska samhörighet med högern och de framväxande frikyrkorna i liberalismen/frisinnet. Jag talar i generella termer. Det fanns undantag.

Vid den här tiden gick det människor i Örebro som våndades över denna motsättning och de slöt sig samman 1924 i en grupp av kristna socialister, som redan från början var anslutna till stadens arbetarekommun. Efter några år markerade de starkare sin anslutning till socialdemokratin och kallade sig Sveriges kristna socialdemokrater. 1929 var man redo att bilda ett riksförbund. Grupper av kristna socialister växte snabbt.

1928 var motsättningarna enorma mellan höger och vänster i svensk politik och vi fick det så kallade kosakvalet. I högerns propaganda in­gick att socialdemokraterna hotade familjen och skulle dessutom ta bondens enda ko. I det hårda politiska klimatet startade gruppen av kristna socialister i Örebro tidningen Broderskap. Det var ett helt ideellt arbete och komministern i Karlskoga Bertil Mogårds fru Märta satsade ett arv på tidningen. Många av kämparna fanns på SJ Mekaniska Verkstad i Örebro och många var anslutna till något frikyrkosamfund. Initiativtagaren var frälsningssoldat och hette Emil Stålberg. En präst från Svenska kyrkan och en frälsningssoldat. Det var en blandning som skulle hålla även i fortsättningen.

Min företrädare som ordförande för Broderskapsrörelsen var pastor primarius/domprosten Åke Zetterberg. Så småningom försvann motsättningarna och i dag är det ingen som ifrågasätter om en kristen kan vara socialdemokrat eller vice versa. Vi har i Sverige kunnat undvika de starka motsättningar som finns på kontinenten. Det är mycket Broderskapsrörelsens förtjänst.

För ett par år sedan ombildades Broderskapsrörelsen – detta fina namn – till Socialdemokrater för tro och solidaritet. Det är märkligt hur motiven är desamma. I dag gäller det främst muslimer och deras främlingskap men Tro och solidaritet har öppnat upp för alla religioner. Bästa sättet är att hälsa dem välkomna och låta våra idéer i partiet om jämlikhet, jämställdhet och solidaritet genomsyra arbetet. Vi är reformister och tror på utveckling men alla är inte stöpta i samma form.

Låt mig ta ett par exempel på den utveckling som skett inom socialdemokratin. Framträdande socialdemokrater godkände och fattade beslut om tvångssterilisering, något som vi förkastar i dag. Inte heller de borgerliga partierna reagerade då det var aktuellt. Den förste som tog upp frågan var, så vitt jag vet, Olof Palme. I dag har vi en helt annan uppfattning än tidigare i denna etiska fråga.

Fram till 1979 var homosexualitet betraktad som en sjukdom. Sjuka människor kan förhoppningsvis botas. 1976 hade socialdemokratin regerat sedan 1932 – och inte gjort någonting.

1983 inbjöd partiet PLOs ordförande Yasser Arafat till Sverige. Han betraktades som terrorist men representerade en befrielseorganisation som hade nått en viss legitimitet i västvärlden. Broderskapsrörelsen var pådrivare och jag talade med Olof Palme om vår önskan att bjuda in honom. Vill han komma är han välkommen, sa Palme. I Broderskapsrörelsen hade vi för övrigt två år tidigare inbjudit representanter för PLO. En delegation på fyra kom. Vi undersökte inte vad de sagt om Israels ockupation men jag kan ana att det inte var så vackra ord precis.

När så Arafat kom blåste det upp till storm. Partiledare inom socialdemokratin i Norden slöt emellertid upp och vid ett möte, som jag själv deltog i, på Grand Hotell markerade de sin solidaritet med palestinierna. Besöket fick stor betydelse för utvecklingen inom PLO. Utrikesminister Sten Andersson genomförde ett historiskt viktigt arbete för att få PLO att erkänna Israels existens.
 
Det kommer att bli besvärligt i framtiden om vi inte kan inbjuda kontroversiella personer – och organisationer. Omar Mustafa är uppenbarligen ”guilty by association”. Jag fick också mina fiskar varma vid Arafats besök. Mustafas egna socialdemokratiska idéer visade det sig inte vara något fel på. Det framgick tydligt bland annat i Aftonbladet den 29 april i en intervjuv som professorn i religionshistoria Mattias Gardell och idehistorikern Edda Manga gjorde med Omar Mustafa. Ändå dög han inte. En annan anmärkningsvärd sak är att Mustafa var vald av den socialdemokratiska kongressen på samma sätt som alla de andra. Det var inte Stockholms arbetarekommun som ägde hans mandat. Endast uteslutning ur partiet kunde omintegjort hans mandat. Nu valde han själv att avgå – efter påtryckningar.
 
Socialdemokrater för tro och solidaritet försökte att bygga en bro över till andra religioner men misslyckades i första ronden. Stockholms arbetarekommun och partiledningen klantade till det, minst sagt. Det är lätt att trampa fel. Det är betydligt svårare att ta sig upp ur gropen. Det kommer att ta sin tid att läka såren.