Och vad ska vi säga ja till?

Debatt 120702

|

 

 

Arbetarrörelsen är splittrad angående förbud mot vinster i välfärden. Det ses med förtjusning av de borgerliga och inom socialdemokratin påverkar en sådan utveckling på två sätt: vissa räds diskussionen och vissa räds utfallet av diskussionen.
Ska vi säga nej till profit inom välfärdssektorerna i Sverige? Frågan är inte ny och något för all framtid givet svar finns inte.

Med 20 års erfarenhet som kommunstyrelseordförande (i Nyköping) hävdar jag att vi formulerar frågorna fel. Därför får vi inte de svar som hjälper oss att formulera vinnande budskap.
Frågorna ska utformas så att vi kan svara ja. Att säga nej till vinst, nej till privatintressen och nej till vinst som förs ut ur landet är lätt utifrån socialdemokratisk värdegrund. Men därefter tar det stopp.
För så formulerat kommer svarslådan vara tom på ja-svar och tom på de konsekvenser en annorlunda formulerad frågeställning kunnat ge oss i de fall vi inte enbart hävdar ett nej.

Min tes är att vi ska formulera ja-frågor som ja – vi vill,  exempelvis ”Ja, vi vill bygga bort bostadsbristen”, ”Ja, vi vill ge alla barn god utbildning”, ”Ja, vi vill att arbetsmiljön ska vara säker och sund”, ”Ja, vi vill att solidaritetstanken ska omfatta alla”.
I dag vill alla anställda vara med och påverka och alla som använder sig av en offentlig tjänst vill kunna påverka utförandet. Mötet mellan anställd och medborgare måste utgå från detta faktum. Så sker inte i tillräcklig omfattning.

Det går att låta den som så önskar arbeta heltid – vilket för övrigt bör vara ett arbetsgivarkrav, då  deltider i dagens omfattning liksom osäkra anställningsförhållanden kostar för mycket!
Industriproduktion kan och ska konkurrera med kvalitet och kompetens. Samma sak måste gälla för tjänsteproduktion inom offentlig (och privat) verksamhet.
Här bör vi formulera ett socialdemokratiskt ja: ”Ja, vi vill bygga, förädla och utveckla våra tjänsteprodukter med kunskap och kompetens”.

Min erfarenhet efter ha haft förmånen att bryta mark för ”mönsterarbetsplatsen” tillsammans med dåvarande Kommunal- och SKTF-ordförandena Ylva Thörn och Inger Efraimsson är att vi måste gå den vägen, hela tiden. Inflytande i arbetslag, tydliga mandat, kunskap och kvalitet. Det gav och kommer att ge resultat, om vi vågar bejaka utvecklingen.

Vissa avknoppningar och alternativa driftsformer ger positiva effekter i verksamheter tämligen direkt. Men det hänger inte på att det är ett icke-offentligt alternativ utan beror på kortare beslutsvägar och att vi släpper fram olika drivkrafter.

Utmaningen är hur vi organiserar och leder storskaliga offentliga verksamheter, så att vi kan leva efter principen ”small is beautiful” – som till exempel industrikoncernen ABBs T50-projekt.
Ja-frågan blir: Vill vi använda FoU mer, ta reda på hur vi kan kombinera storskalighet – som ger vissa fördelar – med den goda arbetsplatsens inneboende kraft och potential?
Vill vi släppa fram möjligheterna för fast anställd personal att växa på jobbet, frigöras och må bra – samtidigt som produktionen är effektiv?
Så tror jag att slipstenen ska dras.

Vi socialdemokrater måste ta fram frågor där vi bejakar framtidens utmaningar och utformar tydliga och konkreta  ja-svar.
Klarar vi denna utmaning blir driftsform och ägande just vad de ska vara; en funktion av vad vi sagt ska uppnås och vem som uppnår det.