Nina Wadensjö: Obetänksamt att avstå från öppna samtal

Invigning av bokmässan 2017. Foto: Anna Sigvardsson Högborg
Invigning av bokmässan 2017. Foto: Anna Sigvardsson Högborg

Jag känner sorg för dig Göteborg. Jag känner sorg över att staden kidnappats av nazister och av våldsamma motdemonstranter. Och trots att det gick efter omständigheterna väl i lördags lämnar helgen fortfarande en bitter eftersmak.

Men jag känner också sorg över Bokmässan. Visst, frågan om tidningen Nya Tiders närvaro har tjatats sönder och samman i snart sagt samtliga medier, men trots det är den helt uppenbart inte färdigtröskad. Och kanske är det så att det är först nu som det finns en chans att diskutera frågan på ett seriöst sätt, inte bara genom att slå varandra med vassa argument i debattprogram och på kultursidor.

Jag älskar Bokmässan, och jag har varit där väldigt många år. Främst i min gamla yrkesroll som bokförläggare. Jag har målat monterväggar och monterat möbler, prismärkt tusentals böcker, stått i kassan, ropat ”kom och köp” i megafon, modererat oräkneliga samtal och paneler, tagit emot pris (jo, det är sant), minglat, minglat ännu mer och avslutningsvis packat ner allt det som alldeles nyss byggts upp. I många år kretsade mitt arbetsliv kring de där galet intensiva dagarna i september.

”Bokmässan är de nyfiknas träffpunkt.”

Har man inte varit där är det lätt att tro att Bokmässan endast tillhör den debatterande eliten. Men så är det inte alls. Bokmässan är de nyfiknas träffpunkt. Här kryllar det av lärare, bibliotekarier, bokcirkeldeltagare som tar en kortsemester ihop, ljudboksälskare, tonåringar som köar för en signerad bok, alla de som bara vill se Jan Guillou, medarbetare på stora och små förlag, litterära rättighetsagenter, journalister, samt – förstås – författare och illustratörer från hela världen.

Fantastikgränd på Bokmässan 2017. Foto: Anna Sigvardsson Högborg
Fantastikgränd på Bokmässan 2017. Foto: Anna Sigvardsson Högborg

Nya Tider är ingen trevlig tidning. Den är högerextrem och främlingsfientlig, men främst är den konspirationsteoretisk. Men de står i en liten undangömd monter, och det gör även andra obskyra verksamheter som jag inte heller vill ha att göra med. Och intill dem säljs det lakritsremmar och healingkristaller och leksaker i en enda röra. Bokmässan är öppen och tillåtande, och den som besöker mässan är helt fri att välja vad hen vill ta del av.

På ytan såg allt ut som vanligt även i år. Men tittade man lite närmare så var det en helt annan mässa, en stukad mässa. Färre besökare, flera förlag saknades, vissa kända författare var frånvarande. Och jag kände sorg. Sorg över att den polariserade debatten och behovet av att snabbt ta ställning lyckats åstadkomma allt detta.

”Att en enda presstödsberättigad men obehaglig tidning lyckas skrämma bort massor av bokälskare är ingenting annat än ett misslyckande för hela kulturbranschen.”

Att en enda presstödsberättigad men obehaglig tidning lyckas skrämma bort massor av bokälskare är ingenting annat än ett misslyckande för hela kulturbranschen. För det är tyvärr så att högljutt bojkottande författare, förlag och kulturskribenter bär ansvaret för att många besökare uteblev just det år då de verkligen borde ha varit där.

Att avstå från att delta i ett öppet och nyfiket demokratiskt samtal är obetänksamt om inte anledningen är att man själv är rädd för sin säkerhet. Och själv är jag betydligt mer rädd för vad som händer om själva samtalet tystnar och vi isolerar oss och slutar möta debatten med dem som inte tycker som vi själva gör.

När debatten tystnar är vi verkligen illa ute. Nästa år åker jag till Göteborg, som alltid. Och jag hoppas att vi blir många, många som åker dit då – för att besöka Bokmässan, inte för att demonstrera utanför den.

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera

Socialdemokraternas nyhetstidning