Anne-Marie Lindgren: Budgeten återupprättar viktiga principer

Magdalena Andersson med statsbudget 2017 Foto Maria Persson/AIBILD
I Anne-Marie Lindgrens analys av regeringens budgetförslag ser hon hur budgeten återupprättar flera viktiga principer för Sveriges välfärd. På bilden syns finansminister Magdalena Andersson med regeringens budget i famnen. Foto: Maria Persson/AIBILD

Regeringens budgetförslag innehåller flera viktiga välfärdspolitiska satsningar. Som samtidigt innebär ett återupprättande av viktiga välfärdspolitiska principer.

Förslaget om höjt inkomsttak i sjukförsäkringen är ett steg på vägen mot att återupprätta principen om inkomstskydd i socialförsäkringarna. Förslaget om att pensionärer ska betala skatt på samma nivå som förvärvsarbetande – inte som i dag högre skatt – är en återgång till principen om skatt efter bärkraft.

Det finns skäl att påpeka just att detta inte bara handlar om belopp, utan om just skilda principer. Där det finns en uppenbar skiljelinje mot de borgerliga partierna.

Jag börjar med skatten – den viktiga inkomstprincipen i socialförsäkringarna blir det skäl att återkomma till.

Den grundläggande principen för socialdemokratisk skattepolitik har alltid varit skatt efter bärkraft. Som bland annat betyder att personer på en viss inkomstnivå ska betala lika mycket i skatt som alla andra på samma nivå, oberoende av vad inkomsten består av.

”Idén bakom den högre beskattningen av ersättningar från socialförsäkringarna var att det skulle bli ekonomiskt oförmånligt att vara sjuk och arbetslös.”

Alliansregeringen ändrade den principen. Förvärvsinkomster skulle beskattas lägre än pensioner och ersättningar från socialförsäkringarna. Sättet inkomsten förvärvats på, inte storleken på den, blev avgörande.

Idén bakom den högre beskattningen av ersättningar från socialförsäkringarna var att det skulle bli ekonomiskt oförmånligt att vara sjuk och arbetslös. Bakom det låg den uttalade idén att utan sådan press skulle folk sluta anstränga sig att ta sig tillbaka till arbetslivet igen. Av samma skäl försämrades socialförsäkringarna.

Nu är det andra faktorer än ersättningsnivåerna som är de centrala förklaringarna till såväl arbetslöshet som sjukskrivningar, särskilt då långvarig arbetslöshet och långa sjukskrivningar. Det är dessa bakomliggande faktorer man måste angripa, om folk ska bli friskare och mer anställningsbara. Sänkta ersättningar åstadkommer varken det ena eller det andra.

Men även om den högre beskattningen av sjuka och arbetslösa alltså var feltänkt fanns åtminstone en tanke. Vad gäller den högre beskattningen av pensionärer är det svårt att ens hitta en tanke.

Delningsbild fran socialdemokraterna i valet 2014
En delningsbild från Socialdemokraterna om skatteklyftan mellan pensionärer och löntagare. Delningsbilden skapades i valrörelsen 2014.

Själva idén med ett samhälleligt pensionssystem är ju att vid en viss ålder ska folk faktiskt ha rätt att lämna arbetslivet. Då finns det inte skäl att utforma beskattningen på ett sätt som säger att det är något litet skumt och ansvarslöst att gå i pension!

Alliansen införde alltså en ny skatteprincip – skatt efter beteende. Att förvärvsarbeta skulle belönas. Att bli sjuk eller arbetslös eller gå i pension skulle bestraffas.

”Alliansen införde alltså en ny skatteprincip – skatt efter beteende. Att förvärvsarbeta skulle belönas. Att bli sjuk eller arbetslös eller gå i pension skulle bestraffas.”

Bakom det ligger delvis föreställningar om de ekonomiska incitamentens betydelse. Men också ett implicit misstänkliggörande av sjuka och arbetslösa. Talet om att ”leva på bidrag” har mycket klara beröringspunkter med den gamla högerns attityd: folk som inte arbetade – oavsett orsak – måste hållas kort.

Här skymtar det Harald Ofstad kallade föraktet för svaghet. Det är i sin tur kopplat till egentligen samma elittänkande som en gång fick högern att idogt motarbeta den allmänna rösträtten: alla var inte riktigt värdiga den.

Borgerliga debattörer och Svenskt Näringsliv som annars brukar jubla över skattesänkningar är inte entusiastiska över den sänkta pensionärsbeskattningen. Den går så att säga till fel grupp. Låg skatt ska förbehållas dem som visat sig värdiga den genom att ha arbete.

Det är inget ofarligt tänkande: det förmedlar på ett försåtligt sätt bilden av att somliga medborgare är litet mer värdefulla än andra. Det går igen också i protesterna mot att de allra högsta inkomstskikten får betala litet mer i statsskatt. Så värdefulla som de är borde de inte drabbas av det…

Men skatteskalor ska inte användas för att gradera olika medborgares värdefullhet! Skatter är något vi betalar för de samhällsåtaganden vi har som medborgare och för de sociala tjänster som vi alla ska dela på likvärdiga villkor.

Då ska ansvaret för detta, skattebetalningen, också utgå från likaberättigandet som medborgare.

Med samma ansvar – bestämt av bärkraft.

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera

Socialdemokraternas nyhetstidning