Debatt: Hårdare tag ingen lösning för tiggare

Foto: Ove Andersson/AiBild

Ingen människa tigger frivilligt. Behovet av att överleva ska inte kriminaliseras, skriver Samuel Engelhardt, S-medlem Härlanda, Göteborg.

Det enda som händer när man sticker huvudet i sanden är att man kvävs. Så kan man fritt tolka Reinhardt Friedmans ”Klumpen i magen och andra muntra historier”.

Vi lever i en verklighet där utmaningarna hopar sig. Runt 60 000 000 människor befinner sig på flykt enligt FNs flyktingorgan UNHCR. Det handlar om människor som tvingas att lämna sina hem för att överleva då krigsherrar, religiösa fanatiker, bosättare och penninghungriga exploatörer gör det omöjligt för dem att ha en framtid på den plats där generationer har levt sina liv. Det handlar också om att så kallade folkvalda representanter förtrycker sina nationella minoriteter till den grad att de går under om de stannar i sina hemländer.

[blockquote author=”” pull=”normal”]Jag har varit medlem i Socialdemokraterna i många år och trodde och hoppas fortfarande att Socialdemokraternas politik är förankrat i en grundideologi som bygger på solidaritet och jämlikhet och inte på populism.[/blockquote]

Anders Ygerman, Morgan Johansson och flera andra partikamrater befinner sig tydligen så långt från vardagen att de tror att lösningen är att lagstifta eller tillämpa gällande lagar på ett effektivare sätt för att komma till en lösning på vad de kallar tiggeri, gängkriminalitet och flyktingfrågan.

Jag har varit medlem i Socialdemokraterna i många år och trodde och hoppas fortfarande att Socialdemokraternas politik är förankrat i en grundideologi som bygger på solidaritet och jämlikhet och inte på populism.

När jag läser om hur man vill lösa trygghetsproblemen i våra utanförskapområden, eller problemet med våra cirka 4 000 EU-migranter som finns i Sverige, är ett av argumenten att ungefär 50 procent av befolkningen vill se en lösning.

Jag förstår inte varför det är naturligt att svara mot det behovet genom att öka repressionen och vässa lagstiftningen. På vilket sätt ska hårdare eller försvårande omständigheter lösa det grundläggande problemet som gjort att situationen ser ut som den gör?

Lite tillspetsat undrar jag om nästa steg blir att internera element som stör ordningen eller skapar negativa känslor så att vi slipper känna obehag och kanske rent av dåligt samvete när vi är ute och tillfredsställer vårt konsumtionsbehov.

Kan det inte vara så att majoriteten av de 50 procent lösningsvilliga inte alls vill se restriktioner eller repression, utan att vi hellre ser lösningar som är positiva för de individer de gäller. När ska beslutsfattare förstå att ingen människa frivilligt vill leva i utanförskap eller tigga en slant från en främling för att överleva. Detta är en självklarhet och därför måste vi söka en hållbar lösning, inte kriminalisera överlevnadsbehov.

Kommunstyrelsens ordförande i Göteborg Ann-Sofi Hermansson (S) slog huvudet på spiken, då hon kommenterade Moderaternas förslag om zoner i till exempel köpcentret Östra Nordsta´n i Göteborg. Fritt citerat ”På vilket sätt blir situationen bättre för ungdomarna om de hänger på Kungstorget eller någon annanstans i stället för Nordsta´n?”

Däremot stödjer jag förslaget om hårdare tag mot dem som cyniskt utnyttjar människor i nöd.

Samuel Engelhardt, S-medlem Härlanda, Göteborg

 

Detta är en opinionstext i Aktuellt i Politiken. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.